Att färga tyg rött…

Närbild på handvävd krappfärgad diamantkypert.

Min diamantkypert (som jag skrev om i förra inlägget) skulle bli röd. Jag mätte och mätte tyget flera gånger, det är uppenbarligen väldigt flexibelt i längden, tills dess att jag hittade mina 6,6 m satte saxen i tyget och klippte. Fördelen med ett tyg med skarpa anslutningar som gör det randigt är att det är väldigt lätta att både klippa och sy trådrakt. Jag valde att fålla båda råkanterna på en gång för att tyget inte skulle trasa sig underfärgningen. Hela kjorteln kommer sys med varpgarnet så det gjorde jag även nu och passade på att använda nålen Adam hade gjort till mig vår första jul.

Tyget och krappen lades i blöt samtidigt och fick ligga över natten. Det blev 70% krapp av tygets vikt. (Tyget vägde ett drygt kilo, det är ju bara som ett mjölkpaket!)

Morgonen därpå var det dags för betning, 14% alun och 8% vinsten. Tyget värmdes successivt upp till 60 grader och lades ner i ca 50 liter lika varmt vatten. (Här har jag skrivit om mitt färgkök.) Under tiden värmdes krappen upp i sitt blötläggningsbad, där gick det tyvärr lite för fort så den började koka efter bara ett par minuter vilket jag inte märkte du jag var upptagen i ett annat rum med att flytta tyget mellan hinkar för att göra det varmare. Krapp förlorar sin rödbetor om den kommer upp över 72 grader, kokandes är definitivt däröver! Jag sänkte temperaturen försiktigt genom att hälla i kallt vatten och behövde inte ha krappen på plattan mer du den höll sig över 60 grader i över en timme. Dumt gjort men energieffektivt! Krappen hade nu blivit destingt brun.

Betningen gick hyfsat snabbt trots det stora badet, det tog inte ens en timme att komma upp i 80 grader och sen var det väldigt lätt att hålla badet där.

När det är dags för färgning så är det en fördel att vattnet i kranen är så varmt så att man bränner sig på det direkt ur kranen (nästan 70 grader) det underlättar både uppvärmning och avsvalningstiden av tyg samt vattenbyte. Grytan är nämligen för stor för att lyfta och hälla ut något, det är nästan tvåpersonersgrepp på den som tom, så jag tömnde ut det mesta av betvattnet med en hink och fyllde på med nytt 60-gradigt vatten. Under tiden fick tyget ligga i betvattnet i ett annat kärl för att hålla sig varmt. Tillslut hade jag i den uppvärmda krappen och rörde om, nu var krappen snarare lilaröd än brun spänningen steg, vilken nyans skulle jag egentligen få? När det då var dags att ha i tyget igen var både tyget och krappen nästan uppe i den temperatur som jag ville färga på, 65 grader, vilket gjorde att det ända jag behövde göra var att hålla temperaturen i en och en halv timme. Var tionde minut kollade jag temperaturen och rörde om försiktigt för att få färgningen jämn.

Jag är ingen sportfantast men Vasaloppet med allt som är där runtomkring, stämningen, folket, vädret och inte minst räddningspatrullen ligger mig varmt om hjärtat så i år när jag för första gången inte kunde vara där alls på hela veckan så var ljudet från tv-sändningen en självklar följeslagare under färgningen. Ipaden stod på en stol bredvid färgbadet, allt såg rätt komiskt ut, men är man uppvuxen kring spåret så är man! Jag lyckades se systern ett par gånger i räddningspatrullsjackan, redo för att hoppa på scotern om något skulle hända.

Det var en underbar vårdag dessutom, något blåsigt dock, termometern visade 23 grader i solen! Så det blev fika ute.

Åter till färgningen! Ursköljningen tar alltid tid, där är det också viktigt att sänka temperaturen försiktigt. Efter ungefär sex sköljningar tvättade jag tyget  med några droppar diadavin och lät det ligga kvar i tvättvattnet en timme innan jag sköljde det ett par vändor till och avslutade med några droppar ättika i sista sköljvattnet för att återställa pH-värdet. Lagom till de sista strålarna innan solen gick ner bakom ladan hände jag ut tyget i blåsten för att torka det blötaste. Och det såg lovande ut!

Resultatet blev en rosa-röd-orange färg, Emma kallade den för ljust korall, väldigt svårbestämnd färg men definitivt krappfärgad! Så trots att krappen kokade så blev det en röd färg.

Självklart, som den vävlärare jag är, så var jag nyfiken på hur mycket tyget hade krympt, 1,5-2% på bredden och inget alls på längden, det hade till och med blivit längre… Det kommer med andra ord att räcka till kjorteln så nu är det bara att plocka fram saxen och klippa ut!

Här kommer en bildkavalkad med krappfärgat tyg:

 

 

 

 

 

 

Utställningar och vävar

Ett antal vävar utställda i ett hamnkontor. Vävarna går i blått och vitt, det är både täcken och trasmattor.

Häromdagen damp en postavi ner på hallgolvet, genast sprang jag iväg till ica med avin i handen för att hämta ut mitt paket. Paketet var från Dalarnas museeum, äntligen är mina halvyllen tillbaka i min ägo och snart ska de förvandlas från tyg till livstycken. Utställningen på Dalarnas museum är alltså slut och likaså den på Nordiska museet men vävarna från Nordiska fick åka vidare på visit till Varberg.

Två randiga halvyllen i kraftiga färger.

 

Utställningen jag+vävning=sant pågår under oktober och november (Sätergläntans vävar är endast där nu i oktober) där kan man på Hamnmagasinet i Varberg få se en massa fantastiska vävar men också lyssna på föredrag eller delta i workshops. Vernissaget var den 6 oktober och dit var bland annat jag inbjuden för att tala. Att stå på en stol och prata in i en vägg var ett helt nytt sätt för mig att prata på, skämt åsido, det var så mycket folk att en stol verkligen behövdes för att fler än de allra närmaste skulle se talaren, engagemanget för vävning är stort! Efteråt höll vi Sätergläntingar (jag, Adam och vår lärare Marie) intill de blåvita vävarna och svarade på många frågor kring skolan och de olika vävarna.

Ett antal vävar utställda i ett hamnkontor. Vävarna går i blått och vitt, det är både täcken och trasmattor.

 

Om ytterligare några veckor är även utställningen i Varberg slut och då fylls vår lägenhet av blåvitt damm när vävarna kommer hem. Men varför vänta med dammet tills dess? I vävstolen sitter nu en blå och oblekt linvarp som sakta men säkert förvandlas till ett halvt dussin handdukar.

En gammal skyttel ligger på en handduksväv, i bakgrunden syns den blå slagbommen.

Sommar på Skansen och ännu ett år i Uppsala

En balja med vatten där fötter stampar på ett vitt tyg.

Min sommar har präglats av pendeltåg och timmerhus, jag har jobbat som museipedagog på Skansen. I juni och juli var mitt skansliga hem Älvrosgården, en fin, timmrad gård mitt på Skansen med mycket besökare och långa öppettider, medan min världsliga bostad var hos några vänner i Upplands Väsby. Pendelavståndet blev förstås hemskt långt men det trevliga sällskapet både hemma och på jobbet  lättade upp det hela.

Besökarna kom till Älvrosgården med ojämna mellanrum beroende på dag och väder, en solig tisdag till exempel hann jag ibland inte ta ett andetag på flera timmar (Allsång på Skansen) medan jag en  regnig måndag kunde ägna ganska långa stunder åt hantverk och studiematerial kring huset.

I Älvrosgården fanns under sommaren en väv uppsatt. En underbreda, som det heter på svenska, alltså en “trasmatta” fast helt i linne och som ett slags lakan till sängen. Skansen har på sin hemsida en plats för hantverk och slöjd på Skansen, där man kan gå in för att få mer information vad som finns och händer kring detta. Där finns även en film om vävning, just från Älvrosgården, med mig som vävare.

I augusti befann jag mig i fäboden, där gjorde vi ostar, smör och messmör i mängder. Det blev mycket diskande, eldande och sotiga förkläden men det gav en helt annan ingång till samtal då det väckte många människors nyfikenhet. Många stod förundrade i dörröppningen men kom gärna in och satte sig när vi bjöd in dem. Efter en stunds samtal i den rökiga stugan med solen strilande ner genom rökhålet dök messmöret upp på en bit tunbröd och bjöds ut till besökarna. Allting var väldigt pittoreskt.

På vägen hem kändes det dock att huvudet varit nedböjt hela dagen för att undvika de låga takbjälkarna och dörröppningarna, att armarna burit många liter vatten i konstiga vinklar och att ögonen var trötta av all röken. Men trots alla mödor var det fantastiskt att få jobba med kroppen och museipadagogik på samma gång, något jag känner att jag trivs med och gärna gör igen.

I skrivande stund sitter jag åter i lägenheten i Uppsala med en hög böcker vid min sida men denna gång är det inte textilen som studeras utan etnologi, “läran om folket”. Det är ett nytt och spännande område med många tankar om människan, kultur och historia som kommer sysselsätta mina tankar under hösten.

 

En alldeles egen 1400-talsdräkt

Manuskriptbild från 1400-talet med ett hus där det sitter en vävare. Bredvid står en kvinna i uppskörtad klänning.

 

Jag vill så gärna göra en historisk dräkt utifrån bildmaterial någon gång. Jag vill också göra nya kläder att bära när min kör har konsert. Och någon gång skulle jag vilja reenacta vävare. Det kanske går att kompinera? Jag vill försöka i alla fall.

Manuskriptbild från 1400-talet med ett hus där det sitter en vävare. Bredvid står en kvinna i uppskörtad klänning.

Här är en bild från Schachzabelbuch, 1467, på just en vävare och hans verkstad, (Är inte vävaren lite lik Adam?), hämtad från denna fantasiska hemsida. Där man just kan gå in och kolla på detaljer i bilder, vävstolar, eller skor eller vad man nu är ute efter.

Så, jag skulle vilja göra den dräkten som kvinnan har på sig men hur går jag vidare nu. Är det någon som har tips på hur man bygger upp en dräkt utifrån en bild? Finns det fler bilder från samma tid och område där man ser andra plagg? Andra saker jag funderar på är färg, mönster, dräktdetaljer, underklänningen och särkens utseende, bra tyger. Alla tips välkomnas.

Projektarbete – magder

Röd-, grön-, gulrandig väv i vävstolen.

Nu är det slutspurten av projektarbetet och jag njuter av solskenet och p2 innefrån min lilla stuga.

Det praktiska är klart, fem magder vävda. Nu sitter jag vid datorn och försöker skriva om magder, deras historia, vilka som finns bevarade och självklart om mina nya magder.

Röd-, grön-, gulrandig väv i vävstolen.

Men, magder, vad är det? Jo en magd är förklädet till Moras folkdräkt, den är i halvylle med lin i varpen och ull i inslaget och vävs oftast i treskaftad kypert. Upptill veckas den mot ett mönstervävt band, den har även ränder uppe, nere och i fållen. Det finns även magder i rask, kattun och tunt bomullstyg.

Det här var lite kort om det hela, nu åter till skrivandet.

Emma står med den ommonterade magden framför sig och testar hur det kommer att se ut.

Analysprojekt

Ett gäng härvor hänger på en vävstol, alla växtfärgade i kraftiga färger av grönt, blått och rött.

För några veckor sedan for vävtvåorna till Dalarnas museum för att göra en analys av väst- och livstycketyger. Vi fick sedan välja mellan att göra en rekonstruktion eller en inspiration, resultaten ska ställas ut på Dalarnas museum under sommaren.

Jag valde att göra en rekonstruktion av ett livstycketyg från Ore (DM20832). Tyget är i halvylle med lin i varpen (ca 16/1) och med ull (ca 12/1) och bomull i inslaget. Ränderna är ca 0.6 cm breda i blått, röd/vitt och röd/grön/vitt.

Foto taget på randigt tyg genom en lupp, vilket innebär att mitten är en närbild på bindningen i tyget och i ytterkanterna anar man en utzoomad, ofokuserad randning.

Efter analysen sattes en provväv upp för att testa olika garner och tätheter. Jag bestämde mig för att ha lingarn 16/1 i varpen med en täthet på 13 tr/cm och klänningsgarn 11/1 i inslaget med en täthet på 17 tr/cm. Garnet växtfärgade jag med indigo, krapp och björk/indigo. Varför bara sätta upp varp till en meter väv när man kan sätta upp till fler? Adam ska ju förstås
också bli snygg så till honom vävde jag ett tyg med andra ränder, se här:

Randigt halvylle med grön basfärg och röda ränder. I de röda ränderna finns smala ränder av ikatfärgat garn i blått/vitt och rött/vitt.

Det här tyget har jag också färgat med indigo, krapp och björk/indigo. Det gröna garnet har först varit i  ett björkbad och sedan doppats några gånger i indigo. De fläckiga ränderna är ikatfärgade, jag har gjort en härva som är lite bredare än vävens bredd, vikt den på mitten och lindat om den fuktiga härvan med bitar av byggplast och mattvarp på de ställena jag ville att det skulle vara ofärgat, sen är det bara att färga på! Tyget ska bli en väst men det får vänta till hösten för det fick också följa med till utställningen.

Nog med text, här har ni lite härliga bilder:

Ett randigt halvylletyg med blått som basfärg. Ränder i rött, grönt och vitt med twistränder. Ett gäng härvor hänger på en vävstol, alla växtfärgade i kraftiga färger av grönt, blått och rött. tre nystan framför ett fönster, två av dem ikatfärgade och en tvinnad av ett grönt och ett vitt garn. Två randiga tyger ligger dins i solen på en härbretrapp.

Väv i blått och vitt

En vitt linneväv med blåa rutor, på den ligger avigsidan synlig, mockor knutna av vita och blåa trasor.

Den pågående väven är en sängrya i blått och vitt. I år fyller SHR, svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund 100 år. Till deras ära ordnas utställningar i slöjd och hantverk av olika slag över hela landet. Nordiska museet producerar utställningen Väv som kommer stå under sommaren 2012, till den har tre skolor bjudits in att ställa ut, bland annat Sätergläntan.

Utifrån ramarna, som satts av våra lärare, har vi i 2:an och 3:an själva fått välja vad vi vill göra. Ramarna var blått och vitt så nu är hela vävsalen full med blåa och vita varpar.

Min egen väv är, som sagt var, en sängrya med linbotten och trasor i nock. Trasorna har jag fått från nära och kära, så när jag senare kommer att sova under den kan jag dra fingrarna igenom luggen och tänka på de personer som delat med sig av sitt tyg- och garnspill.

Täcket vävs i två våder, vardera 83,5 cm brett och 210 långt. Då det blir väldigt tjockt på garnbommen klipper jag ner den första, knyter fram igen för att sedan väva den andra . Det är precis så långt jag har kommit, halvvägs och ett nytt år, det känns bra. Här kommer den del bilder från arbetets gång:

Ett gäng spända vita lintrådar med ett par blåa i en rand. Snålframknytning, garn hänger i buntar från en vävsked med en knut längst ner. Ett öppet skäl där solven är i fokus. En vitt linneväv med blåa ränder. En vitt linneväv med blåa rutor, på den ligger avigsidan synlig, mockor knutna av vita och blåa trasor.

Gott nytt år och kom gärna förbi Nordiska i sommar, ta en titt på vävarna eller slå in några inslag i vävstolarna som står i utställningen.

PS. Vårat internet fungerar bra nu, så nu kan jag äntligen lägga upp bilder igen! Ds.

Ull och andra magiska material

De senaste två veckorna har väv-tvåorna haft samläsning med två kortkurser, “fördjupad ullkännedom” och “väv med magiska material”. Det har varit två intensiva veckor som tillfört mycket kunskap.

På ullkursen lärde jag mig att spinna ordentligt och vi fick uppgifter att tillverka olika typer av garn så att vi själva kunde bestämma över resultatet. Den andra stora delen av kursen handlade om ullkvalitéer, sortering och beredning, vilket har lett till att jag går runt och funderar över vilka ulllsorter som är i vad.

De magiska materialen var aktiva gran, överspunna garner och garner med lycra i. Garnerna är fixerade i något slags rakt tillstånd så att det går att väva med dem men när de tvättas i hett vatten drar de ihop sig. Om man då blandar aktiva garner och stabila garner bildas olika veckiga effekter. Det går alltså att skapa många intressanta former på en väv.

Efter dessa två veckor med nya intryck så får vi äntligen komma tillbaka till våra linnevävar igen, det är psykiskt hårt att lämna en väv mitt i uppsättningen det känns som om den har tagit jättelång tid att göra. Den egentliga uppsättningstiden har snarat varit en vecka istället för de känslomässiga tre.

I övrigt fungera internet lika sporadiskt som förr, solen syns mer sällan, elden brinner ofta i vår spis och det är allmänt mysigt. Häromdagen gjorde vi en vågad ommöblering och ställde soffgruppen framför den öppna spisen för att öka mysighetskänslan. Nä nu är det minsann imorgon och dag att sova.

Fynd i skrymslen och vrår

Röd-, grön-, gulrandig väv i vävstolen.

För en vecka sen gick mitt flyttlass till Mora utan att jag var säker på att jag helt enkelt skulle behöva ta tillbaka det samma väg igen om några månader. Men flyttlasset behöver inte gå tillbaka till Uppsala förens om ett drygt år, vi kom in på Sätergläntan! Jag ska läsa vävning och känner mig jätteinspirerad, mycket på grund av veckans senaste fynd och händelser.

Härom dagen for jag ut till Anna Krång i Våmhus för att dra på en väv, den var mycket följsam och trevlig så det hela gick smidigt och snabbt. Anna visade mig också ett trossbottenfynd, en grön bod (livet till Moradräkten) fodrad med ett treskaftat linne, kantat med skinn och axelbanden skarvat med sämsk. Fantastiskt fint, dock trasigt med en del djur, levande och döda, på. På grund av Emmas c-upptats i textilvetenskap som handlar om sömmar så tittade jag faktiskt både efter sömmar och vävtekniker. Känslan jag fick var: Jag vill göra en sån bod, nu!

Anna sa att det fanns mer, kvar i ett av uthusen, instoppat för att isolera. När alla tygbitar var utpillade så hade vi, en skinnbit med sömmar och lappar (kanske en kasung eller en nidåkasung), två bitar lappad halvylle (arbetsväst eller byxor), en bit säck i nöthår? och växtfiber, delar av en väst till Moradräkten med hela fodret, alla sömmar och bitar av yttertyget kvar (vill göra den också, eller analysera) och lite barnkläder i bomull av varierat datum. Ett fantastiskt fynd, det kanske är dags att gå runt i alla gamla gårdar i närheten och fråga om man får kika i härbren och lador.

På sammaren jobbar jag på Zorngården, där finns en otrolig samling av olika textila föremål allt från mödeltyger och vävda tapeter till dräktdelar. En kollega hade nämnt kasungar som hängde på en av vindarna, tillslut fick jag en annan kollega att visa mig dem. Elva kvinno kaungar (tröjor i fårskinnspäls), fem till män och nio nidåkasungar (kjolar)! Jag hann bara titta snabbt men där fanns en stor variation i färger och kvalitéer. Vilket skatt, någon av mina lediga dagar ska jag ta med mig Anna, Emma och Malin Bohm upp dit och analysera dem noggrannare.

Nu är inspirationen stor, jag vill sätta upp en väv, sy och inspireras. Tur att jag har särken att sy på, den vågade jag tillslut klippa ut av vårt handvävda tyg.

…å så var det bara storlängtan kvar!

Vävning av linne, två händer skickar skytteln emellan sig.

I höstas satte jag och min sambo upp en 14 m lång linnevarp till skjortor, särkar och en del annat man kan behöva. Mer om det kan ni läsa på Adams hemsida i andra halvan av inlägget om vävning.

Nu har vi snart vävt färdigt! Glahålet kom nyss i dagen, det är när det på slutet blir glipor i varpen så att bommen tittar fram. På vissa ställen heter det att man får se “nakna gubben”, då varpbommen mer och mer kläs av. Mer om detta i Vävskrock av Carl-Herman Tillhagen. I nämnda bok berättas det också om “storlängtan” vilket är den sista biten av väven, när varpen har lämnat bommen. Denna bit lär vara bland det jobbigaste, tillsammans med den första biten, och Tillhagen skriver:

Det var en gång en pojke som skulle gifta sej. Mor hans som ju väl visste, hur svårt det är att välja hustru, ville därför hjälpa honom med valet. Då det första fruämmnet kom på besök, sa hon till flickan:
-Ja, jag ska hjälpa dej att väva, men jag vill bara ta hand om första sträcka och sista släppa.
-Äsch, va I säg! Kan jag väva allt annat, så kan ja väl väva dä mä! svarte jäntan.
Men gumman sa till pojken sin:
-Den ska du inte ta! För hon har inte mycket vävt i sina dar!
Så kom en annan flicka och gumman sa som förut:
-Jag ska gärna hjälpa dej, men bara mä första räcka å sista släppa.
– Tack ska I ha, mor! Dä vore den bästa hjälp I kan ge mej!
-Den ska du ta! sa gumman till sonen. Hon vet vad väva vill säja!

Och där är vi alltså nu med bara det jobbigaste kvar av vävningen, där man längtar mest till att det är klart. Trådarna börjar hänga och bli ojämnt spända och själet blir bara mindre och trögare men snart är väven nedklippt och då ska väl en ny väv in i vävstolen. I det färdigvävda tyget ska trådar som gått av fästas och början och slutet ska kastas så att vi sedan kan tvätta tyget. Efter det kommer den allra läskigaste biten, att klippa i tyget…