Utbildning – Kulturlagret

14 maj, 201323 augusti, 2017

Min praktik på Nordiska museet

Nordiska museets gavel under körsbärsblommning.

Att jag inte har uppdaterat här på ett tag beror på jag har haft fullt upp, jag har nämligen haft praktik på Nordiska museet i Stockholm.

I drygt tio veckor assisterade jag Anna-Karin Jobs Arnberg, chef för intendentsektionen samt sakkunnig om folklig textil, i allt hennes arbete från möten om framtida utställningar till efterforskning om föremål i samlingarna. Det var helt enkelt fantastiskt! Jag fick en insikt i den gigantiska organisationsapparat som Nordiska är samtidigt som jag och Anna-Karin kunde nörda ner oss i hur någonting var vävt eller hur något annat hade använts.

Under min tid på museet fick jag bland annat hjälpa till att utforma en del av den nya hemsidan som öppnade igår, nämligen sidan om folklig dräktkultur. Den tar bland annat upp viktiga begrepp kring ämnet, mindre artiklar om band och broderier men har även en avdelning som innehåller dräktakvareller förvarade i Nordiska museets arkiv. Att dessa akvareller samt de akvarellerade katalogkorten från museets tidiga år är digitaliserade ger en fantastisk och färgsprakande möjlighet att uppleva dessa unika bilder på nära håll. För tillfället ligger det bara sex platser uppe men det finns mycket mer material så det lär komma fler framöver. (Att det är två platser från Dalarna med nu i början är nog mitt fel, Leksand var den som gjordes först av allt men Anna-Karin ville ändå att jag skulle göra färdigt Mora innan jag slutade, så klaga inte på Nordiska där.) Jag har både fått göra efterforskningar kring konstnärerna och dräkterna på bilderna men även suttit med som rådgivare i möten om själva designen och känner mig ganska nöjd med slutresultatet.

Jag fick även möjligheten att följa en del av förarbetet till en utställning om ränder som öppnar till hösten, i det arbetet tog jag främst del i urvalet av föremål vilket gav mig chansen att se förmålsmagasin inifrån. Det var förstås alldeles alldeles underbart! Ränder efter ränder efter ränder, tillslut hittade vi de ränder vi var ute efter men på vägen flög något lokalromantiskt i mig och jag passade på att titta närmare på en randig bod. Boden är daterad till sent 1700-tal och är i det fantastiska tyget blommerad kalmink (läs mer om den på digitalt museum). Den är insamlad i samband med den etnologiska fältundersökningen av Gruddbo på Sollerön 1937, så historiens vingslag hördes flera gånger om.

På håll följde jag också arbetet med folkhemslägenheten som sakta byggdes upp i museet och även där fick jag hjälpa lite grann (ett pussel har jag byggt ihop tillsammans med en annan praktikant). Lägenheten öppnar den 23/5 så passa på att gå dit om du är i närheten!

Så, efter tio veckor med arbete, rutin och glans i Nordiska museets salar är jag åter tillbaka i studentlägenheten, böckerna och vardagen, men jag anar nya äventyr bortom horisonten!

17 oktober, 201223 augusti, 2017

Utställningar och vävar

Ett antal vävar utställda i ett hamnkontor. Vävarna går i blått och vitt, det är både täcken och trasmattor.

Häromdagen damp en postavi ner på hallgolvet, genast sprang jag iväg till ica med avin i handen för att hämta ut mitt paket. Paketet var från Dalarnas museeum, äntligen är mina halvyllen tillbaka i min ägo och snart ska de förvandlas från tyg till livstycken. Utställningen på Dalarnas museum är alltså slut och likaså den på Nordiska museet men vävarna från Nordiska fick åka vidare på visit till Varberg.

Utställningen jag+vävning=sant pågår under oktober och november (Sätergläntans vävar är endast där nu i oktober) där kan man på Hamnmagasinet i Varberg få se en massa fantastiska vävar men också lyssna på föredrag eller delta i workshops. Vernissaget var den 6 oktober och dit var bland annat jag inbjuden för att tala. Att stå på en stol och prata in i en vägg var ett helt nytt sätt för mig att prata på, skämt åsido, det var så mycket folk att en stol verkligen behövdes för att fler än de allra närmaste skulle se talaren, engagemanget för vävning är stort! Efteråt höll vi Sätergläntingar (jag, Adam och vår lärare Marie) intill de blåvita vävarna och svarade på många frågor kring skolan och de olika vävarna.

Om ytterligare några veckor är även utställningen i Varberg slut och då fylls vår lägenhet av blåvitt damm när vävarna kommer hem. Men varför vänta med dammet tills dess? I vävstolen sitter nu en blå och oblekt linvarp som sakta men säkert förvandlas till ett halvt dussin handdukar.

13 september, 201223 augusti, 2017

Sommar på Skansen och ännu ett år i Uppsala

En balja med vatten där fötter stampar på ett vitt tyg.

Min sommar har präglats av pendeltåg och timmerhus, jag har jobbat som museipedagog på Skansen. I juni och juli var mitt skansliga hem Älvrosgården, en fin, timmrad gård mitt på Skansen med mycket besökare och långa öppettider, medan min världsliga bostad var hos några vänner i Upplands Väsby. Pendelavståndet blev förstås hemskt långt men det trevliga sällskapet både hemma och på jobbet lättade upp det hela.

Besökarna kom till Älvrosgården med ojämna mellanrum beroende på dag och väder, en solig tisdag till exempel hann jag ibland inte ta ett andetag på flera timmar (Allsång på Skansen) medan jag en regnig måndag kunde ägna ganska långa stunder åt hantverk och studiematerial kring huset.

I Älvrosgården fanns under sommaren en väv uppsatt. En underbreda, som det heter på svenska, alltså en “trasmatta” fast helt i linne och som ett slags lakan till sängen. Skansen har på sin hemsida en plats för hantverk och slöjd på Skansen, där man kan gå in för att få mer information vad som finns och händer kring detta. Där finns även en film om vävning, just från Älvrosgården, med mig som vävare.

I augusti befann jag mig i fäboden, där gjorde vi ostar, smör och messmör i mängder. Det blev mycket diskande, eldande och sotiga förkläden men det gav en helt annan ingång till samtal då det väckte många människors nyfikenhet. Många stod förundrade i dörröppningen men kom gärna in och satte sig när vi bjöd in dem. Efter en stunds samtal i den rökiga stugan med solen strilande ner genom rökhålet dök messmöret upp på en bit tunbröd och bjöds ut till besökarna. Allting var väldigt pittoreskt.

På vägen hem kändes det dock att huvudet varit nedböjt hela dagen för att undvika de låga takbjälkarna och dörröppningarna, att armarna burit många liter vatten i konstiga vinklar och att ögonen var trötta av all röken. Men trots alla mödor var det fantastiskt att få jobba med kroppen och museipadagogik på samma gång, något jag känner att jag trivs med och gärna gör igen.

I skrivande stund sitter jag åter i lägenheten i Uppsala med en hög böcker vid min sida men denna gång är det inte textilen som studeras utan etnologi, “läran om folket”. Det är ett nytt och spännande område med många tankar om människan, kultur och historia som kommer sysselsätta mina tankar under hösten.

29 april, 201223 augusti, 2017

Projektarbete – magder

Nu är det slutspurten av projektarbetet och jag njuter av solskenet och p2 innefrån min lilla stuga.

Det praktiska är klart, fem magder vävda. Nu sitter jag vid datorn och försöker skriva om magder, deras historia, vilka som finns bevarade och självklart om mina nya magder.

Men, magder, vad är det? Jo en magd är förklädet till Moras folkdräkt, den är i halvylle med lin i varpen och ull i inslaget och vävs oftast i treskaftad kypert. Upptill veckas den mot ett mönstervävt band, den har även ränder uppe, nere och i fållen. Det finns även magder i rask, kattun och tunt bomullstyg.

Det här var lite kort om det hela, nu åter till skrivandet.

25 mars, 201223 augusti, 2017

Analysprojekt

Ett gäng härvor hänger på en vävstol, alla växtfärgade i kraftiga färger av grönt, blått och rött.

För några veckor sedan for vävtvåorna till Dalarnas museum för att göra en analys av väst- och livstycketyger. Vi fick sedan välja mellan att göra en rekonstruktion eller en inspiration, resultaten ska ställas ut på Dalarnas museum under sommaren.

Jag valde att göra en rekonstruktion av ett livstycketyg från Ore (DM20832). Tyget är i halvylle med lin i varpen (ca 16/1) och med ull (ca 12/1) och bomull i inslaget. Ränderna är ca 0.6 cm breda i blått, röd/vitt och röd/grön/vitt.

Efter analysen sattes en provväv upp för att testa olika garner och tätheter. Jag bestämde mig för att ha lingarn 16/1 i varpen med en täthet på 13 tr/cm och klänningsgarn 11/1 i inslaget med en täthet på 17 tr/cm. Garnet växtfärgade jag med indigo, krapp och björk/indigo. Varför bara sätta upp varp till en meter väv när man kan sätta upp till fler? Adam ska ju förstås
också bli snygg så till honom vävde jag ett tyg med andra ränder, se här:

Det här tyget har jag också färgat med indigo, krapp och björk/indigo. Det gröna garnet har först varit i ett björkbad och sedan doppats några gånger i indigo. De fläckiga ränderna är ikatfärgade, jag har gjort en härva som är lite bredare än vävens bredd, vikt den på mitten och lindat om den fuktiga härvan med bitar av byggplast och mattvarp på de ställena jag ville att det skulle vara ofärgat, sen är det bara att färga på! Tyget ska bli en väst men det får vänta till hösten för det fick också följa med till utställningen.

Nog med text, här har ni lite härliga bilder:

1 januari, 201223 augusti, 2017

Väv i blått och vitt

En vitt linneväv med blåa rutor, på den ligger avigsidan synlig, mockor knutna av vita och blåa trasor.

Den pågående väven är en sängrya i blått och vitt. I år fyller SHR, svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund 100 år. Till deras ära ordnas utställningar i slöjd och hantverk av olika slag över hela landet. Nordiska museet producerar utställningen Väv som kommer stå under sommaren 2012, till den har tre skolor bjudits in att ställa ut, bland annat Sätergläntan.

Utifrån ramarna, som satts av våra lärare, har vi i 2:an och 3:an själva fått välja vad vi vill göra. Ramarna var blått och vitt så nu är hela vävsalen full med blåa och vita varpar.

Min egen väv är, som sagt var, en sängrya med linbotten och trasor i nock. Trasorna har jag fått från nära och kära, så när jag senare kommer att sova under den kan jag dra fingrarna igenom luggen och tänka på de personer som delat med sig av sitt tyg- och garnspill.

Täcket vävs i två våder, vardera 83,5 cm brett och 210 långt. Då det blir väldigt tjockt på garnbommen klipper jag ner den första, knyter fram igen för att sedan väva den andra . Det är precis så långt jag har kommit, halvvägs och ett nytt år, det känns bra. Här kommer den del bilder från arbetets gång:

Gott nytt år och kom gärna förbi Nordiska i sommar, ta en titt på vävarna eller slå in några inslag i vävstolarna som står i utställningen.

PS. Vårat internet fungerar bra nu, så nu kan jag äntligen lägga upp bilder igen! Ds.

18 oktober, 201123 augusti, 2017

Ull och andra magiska material

De senaste två veckorna har väv-tvåorna haft samläsning med två kortkurser, “fördjupad ullkännedom” och “väv med magiska material”. Det har varit två intensiva veckor som tillfört mycket kunskap.

På ullkursen lärde jag mig att spinna ordentligt och vi fick uppgifter att tillverka olika typer av garn så att vi själva kunde bestämma över resultatet. Den andra stora delen av kursen handlade om ullkvalitéer, sortering och beredning, vilket har lett till att jag går runt och funderar över vilka ulllsorter som är i vad.

De magiska materialen var aktiva gran, överspunna garner och garner med lycra i. Garnerna är fixerade i något slags rakt tillstånd så att det går att väva med dem men när de tvättas i hett vatten drar de ihop sig. Om man då blandar aktiva garner och stabila garner bildas olika veckiga effekter. Det går alltså att skapa många intressanta former på en väv.

Efter dessa två veckor med nya intryck så får vi äntligen komma tillbaka till våra linnevävar igen, det är psykiskt hårt att lämna en väv mitt i uppsättningen det känns som om den har tagit jättelång tid att göra. Den egentliga uppsättningstiden har snarat varit en vecka istället för de känslomässiga tre.

I övrigt fungera internet lika sporadiskt som förr, solen syns mer sällan, elden brinner ofta i vår spis och det är allmänt mysigt. Häromdagen gjorde vi en vågad ommöblering och ställde soffgruppen framför den öppna spisen för att öka mysighetskänslan. Nä nu är det minsann imorgon och dag att sova.

15 juni, 201123 augusti, 2017

Fynd i skrymslen och vrår

För en vecka sen gick mitt flyttlass till Mora utan att jag var säker på att jag helt enkelt skulle behöva ta tillbaka det samma väg igen om några månader. Men flyttlasset behöver inte gå tillbaka till Uppsala förens om ett drygt år, vi kom in på Sätergläntan! Jag ska läsa vävning och känner mig jätteinspirerad, mycket på grund av veckans senaste fynd och händelser.

Härom dagen for jag ut till Anna Krång i Våmhus för att dra på en väv, den var mycket följsam och trevlig så det hela gick smidigt och snabbt. Anna visade mig också ett trossbottenfynd, en grön bod (livet till Moradräkten) fodrad med ett treskaftat linne, kantat med skinn och axelbanden skarvat med sämsk. Fantastiskt fint, dock trasigt med en del djur, levande och döda, på. På grund av Emmas c-upptats i textilvetenskap som handlar om sömmar så tittade jag faktiskt både efter sömmar och vävtekniker. Känslan jag fick var: Jag vill göra en sån bod, nu!

Anna sa att det fanns mer, kvar i ett av uthusen, instoppat för att isolera. När alla tygbitar var utpillade så hade vi, en skinnbit med sömmar och lappar (kanske en kasung eller en nidåkasung), två bitar lappad halvylle (arbetsväst eller byxor), en bit säck i nöthår? och växtfiber, delar av en väst till Moradräkten med hela fodret, alla sömmar och bitar av yttertyget kvar (vill göra den också, eller analysera) och lite barnkläder i bomull av varierat datum. Ett fantastiskt fynd, det kanske är dags att gå runt i alla gamla gårdar i närheten och fråga om man får kika i härbren och lador.

På sammaren jobbar jag på Zorngården, där finns en otrolig samling av olika textila föremål allt från mödeltyger och vävda tapeter till dräktdelar. En kollega hade nämnt kasungar som hängde på en av vindarna, tillslut fick jag en annan kollega att visa mig dem. Elva kvinno kaungar (tröjor i fårskinnspäls), fem till män och nio nidåkasungar (kjolar)! Jag hann bara titta snabbt men där fanns en stor variation i färger och kvalitéer. Vilket skatt, någon av mina lediga dagar ska jag ta med mig Anna, Emma och Malin Bohm upp dit och analysera dem noggrannare.

Nu är inspirationen stor, jag vill sätta upp en väv, sy och inspireras. Tur att jag har särken att sy på, den vågade jag tillslut klippa ut av vårt handvävda tyg.

23 maj, 201123 augusti, 2017

Favoritordet just nu.

Dokument från 1845. "Den aflidnes gångkläder. En blå klädes tröja..." osv.

Kiortil.

Från en bouppteckning gjord 1846.

12 maj, 201123 augusti, 2017

Det närmar sig!

Uppsatsen är uppe på 36 sidor, på måndag ska den in för en sista handledning. Huvudkapitlet är nästan färdigskrivet, inledningen är lite skalartad och den sammanfattande diskussionen ligger och skvalpar i bakhuvudet. Idag började jag på kapitlet om allt runt omkring. Där ska folket i bouppteckningarna få ta lite plats med åldrar, titlar och status. Det känns som om det kommer att bli någonting bra! När uppsatsen är inlämnad kommer jag även ha tid att skriva lite här om mina hantverk men framför allt ta tag i projekten som har legat och grott i hjärnan.