Projektarbete – magder

Röd-, grön-, gulrandig väv i vävstolen.

Nu är det slutspurten av projektarbetet och jag njuter av solskenet och p2 innefrån min lilla stuga.

Det praktiska är klart, fem magder vävda. Nu sitter jag vid datorn och försöker skriva om magder, deras historia, vilka som finns bevarade och självklart om mina nya magder.

Röd-, grön-, gulrandig väv i vävstolen.

Men, magder, vad är det? Jo en magd är förklädet till Moras folkdräkt, den är i halvylle med lin i varpen och ull i inslaget och vävs oftast i treskaftad kypert. Upptill veckas den mot ett mönstervävt band, den har även ränder uppe, nere och i fållen. Det finns även magder i rask, kattun och tunt bomullstyg.

Det här var lite kort om det hela, nu åter till skrivandet.

Emma står med den ommonterade magden framför sig och testar hur det kommer att se ut.

Fynd i skrymslen och vrår

Röd-, grön-, gulrandig väv i vävstolen.

För en vecka sen gick mitt flyttlass till Mora utan att jag var säker på att jag helt enkelt skulle behöva ta tillbaka det samma väg igen om några månader. Men flyttlasset behöver inte gå tillbaka till Uppsala förens om ett drygt år, vi kom in på Sätergläntan! Jag ska läsa vävning och känner mig jätteinspirerad, mycket på grund av veckans senaste fynd och händelser.

Härom dagen for jag ut till Anna Krång i Våmhus för att dra på en väv, den var mycket följsam och trevlig så det hela gick smidigt och snabbt. Anna visade mig också ett trossbottenfynd, en grön bod (livet till Moradräkten) fodrad med ett treskaftat linne, kantat med skinn och axelbanden skarvat med sämsk. Fantastiskt fint, dock trasigt med en del djur, levande och döda, på. På grund av Emmas c-upptats i textilvetenskap som handlar om sömmar så tittade jag faktiskt både efter sömmar och vävtekniker. Känslan jag fick var: Jag vill göra en sån bod, nu!

Anna sa att det fanns mer, kvar i ett av uthusen, instoppat för att isolera. När alla tygbitar var utpillade så hade vi, en skinnbit med sömmar och lappar (kanske en kasung eller en nidåkasung), två bitar lappad halvylle (arbetsväst eller byxor), en bit säck i nöthår? och växtfiber, delar av en väst till Moradräkten med hela fodret, alla sömmar och bitar av yttertyget kvar (vill göra den också, eller analysera) och lite barnkläder i bomull av varierat datum. Ett fantastiskt fynd, det kanske är dags att gå runt i alla gamla gårdar i närheten och fråga om man får kika i härbren och lador.

På sammaren jobbar jag på Zorngården, där finns en otrolig samling av olika textila föremål allt från mödeltyger och vävda tapeter till dräktdelar. En kollega hade nämnt kasungar som hängde på en av vindarna, tillslut fick jag en annan kollega att visa mig dem. Elva kvinno kaungar (tröjor i fårskinnspäls), fem till män och nio nidåkasungar (kjolar)! Jag hann bara titta snabbt men där fanns en stor variation i färger och kvalitéer. Vilket skatt, någon av mina lediga dagar ska jag ta med mig Anna, Emma och Malin Bohm upp dit och analysera dem noggrannare.

Nu är inspirationen stor, jag vill sätta upp en väv, sy och inspireras. Tur att jag har särken att sy på, den vågade jag tillslut klippa ut av vårt handvävda tyg.

Glad påsk!

Hus på kulle med gärdsgårdar och betade marker runtomkring.

Glad påsk önskar jag er alla med en bild på en lada, en åker och en stengärdesgård från helgens exkursion.

Vi åkte ett varav runt Vättern på tre dagar och tittade på åkrar, ängar och sten i olika konstellationer. Jag lärde mig jättemycket och vill ge mig ut i skogen och leta rösen, terrasskanter och gamla åkrar.
Som tur är åker jag till Mora över påsk och tänker ta mig en tur eller två i skogen. Kameran åker med så om jag hittar något kul så presenterar jag det här. Tack för fornsök, det underlättar chansen att hitta något spännande.

Vill också meddela att uppsatsen går framåt. Det finns
så mycket jag vill berätta om, en hel del nördigheter som
jag har hittat. Men det får bli en rad inlägg när allt är klart.
Här kommer en liten tjuvtitt:

Tröja

Nästan alla uppteckningar i det undersökta materialet innehåller tröjor, endast en gör det inte. Tabellen t.h. visar en sammanställning på material, färg och antal. Av den går det att utläsa att de flesta tröjorna nämns tillsammans med antingen material eller färg. Endast en per år på de tidiga perioderna gör det inte, dessa är även nämnda som gamla. År 1905 är dock mertalet av tröjorna benämnda endast tröja, nämligen fyra av sex stycken. Som tidigare nämnts så tags varken material eller färg upp särskilt ofta detta år.’

Här finns även den tillhörande tabellen med sammanställning på tröjorna i de bouppteckningar som är gjorda efter män.

Min ansökan till Sätergläntans väv är inlämnad! Nu är det bara att vänta på ett svar. I måndags tog vi en bil och for upp dit för att titta och få information och på vägen hem åkte vi förbi Tulavippan. Där fyndade jag och Elin ett varsitt livstycke så nu har jag ännu fler saker i min lilla dräktsamling. Jag tror faktiskt att min nästa projekt blir
att presentera delar av den här.

Åter igen glad påsk och ät riktigt mycket god mat!

Kartöverlägg över Vika

Kartöverlägg där 1840-talskartan är avritad på ett genomskinligt papper, bakom detta ligger en karta från 1950-talet.

I kursen Agrarhistria-landskapsanalys var en av uppgifterna att göra ett kartöverlägg över en enhet (by eller ensamgård). Med kartöverlägg menas att översiktligt men noggrant rita av en äldre karta på plastfilm och sedan rektifiera (anpassa, “rätta”) den efter en ny karta för att korrigera mätningsfel. Jag valde att rita av den äldsta kartan över Vika i Mora, Dalarna. Tyvärr finns det inte lika gamla kartor i Mora som på andra ställen i Sverige. (Sverige har ett av världens största och äldsta bestånd av storskaliga kartor.)
Här följer en presentation av kartan:

Vika ligger i Mora socken, Ofvan Siljan fögderi, Kopparbergs län (idag Mora kommun och Dalarnas län) och bestod när kartan fastställdes 1848 av 143 hemman, enligt registret. Kartan är en storskiftes karta (aktnr. U32-37:1) och består av fyra delar i skalan 1:2000. Kartöverlägget har endast gjorts på fjärde delen, hädanefter kommer bara den delen behandlas om inget annat anges. Bebyggelsen på kartan benämns idag Södra Vika. Södra Vika var 1848 uppdelad på två klungor, hädanefter kallad den södra och den västra. Norr om kartblad 4 (kartblad 3) finns ett större glapp med åker och ängar innan nästa bebyggelse dyker upp. Originalkartan kan ni se på lantmäteriets hemsida.

Här är avritningen:

 

Kartöverlägg där 1840-talskartan är avritad på ett genomskinligt papper.

De prickade ytorna är åker och de ytorna med tuvor på är äng. Helvita ytor är utmark, det ritades inte ut på originalet vad som fanns där. Tjocka linjer med tvärstreck är hägnader, streckad linje väg och linje med pil på, bäck.

Storskiftets syfte var att minska ägosplittringen. Därför värderades jorden vid uppmätningen och så lades allt ihop i en stor pott för att sedan delas ut i större stycken. Förhoppningsvis blev man nöjd med marken då meningen var att man skulle få lika bra jord fast samlad i stället för på flera ställen. På denna karta är de nya ägogränserna markerade med _ . _ . _ och på varje äga står en bokstav. Varje bokstav (eller bokstavskombination) är kopplad till än ägare. Ägarna står sedan upptagna i protokollet med en lista över vilken mark de äger.

Det är 31 olika ägare på tomterna/husen, 16 i södra klungan och 15 i den västra. Av dem är en ägare soldat och en ägare är Siljansfors bruksägare. De andra ägarna kan vi antaga är självägande bönder, då detta är det vanligaste i Dalarna. Antalet gårdar kan uppgå till ca 25, det är svårt att avgöra då husen ligger lite huller om buller och en gård kan ha flera ägare.

Det roligaste är egentligen att jämföra vad som har hänt sen dess. Att se vilka åkerformer och vägar som finns kvar och hur landskapet har förändrats. Därför kan man lägga den genomskinliga plastfilmen på en nyare karta och leka detektiv. “Jaha här har de dragit an väg. Nämen titta, bara över äng och utmark…” eller hitta en nutida gräns som går exakt där hägnaden förut gick.

Här är ett överlägg där en ekonomisk karta från 1950-talet ligger som grund.

Kartöverlägg där 1840-talskartan är avritad på ett genomskinligt papper, bakom detta ligger en karta från 1950-talet.

 

Där kan man tillexempel se den stora vägen (dagens E45:a) skära av kartbilden som ett vitt sträck från norr till söder. Den en rakt dragen fast har ändå unvikits att läggas över någon som helst åker. Nere till höger i bild ligger tre inhägnade åkrar, vretar, det går att se att dessa inte används som åker (gul färg) längre på 1950-talet men att de fortfarande är ganska öppna (ljusgrön färg). Uppe vid den svampformade udden ligger en liten bit in på land ett stort åkerstycke, detta har inte kvar sin flikiga form men åkerns gräns går fortfarande där hägnaden en gång gick.

Jag har också använt mig av en karta från idag för att se vad som har hänt.

Kartöverlägg där 1840-talskartan är avritad på ett genomskinligt papper, bakom detta ligger en karta från 2010-talet.

 

En hel del åkerformer är fortfarande kvar. Titta gärna en stund och fundera över vad som har förändras och vad som är kvar.
Bebyggelsen är också rolig att titta på, det kan vara lite otydligt att se men den ligger framför allt på samma ställen som den gjorde för 160 år sedan. Det största förändringen är att bebyggelsen har spridit sig från den södra klungan upp längs den nordöstra vägen.

Nu vill jag ut i byn och titta på allt i verkligheten. Det får bli till sommaren när det är lättare att ta sig fram och när jag har gått nästa kurs i agrarhistoria. Det är en fältkurs där vi ska lära oss att hitta spår efter äldre jordbruk i landskapet. Vi kommer åka på exkutioner för att titta på saker rent praktiskt och helt enkelt lära oss vad man ska hålla utkik efter.

Det är väldigt kul att undersöka kartor man kan upptäcka en massa spännande saker. Gör det om ni får tillfälle och tid över! Många källor finns lättåtkomligt på nätet, vi har tur som lever i ett it-samhälle där man lätt kan småforska hemifrån.

Gångkläder i bouppteckningar

Dokument från 1845. "Den aflidnes gångkläder. En blå klädes tröja..." osv.

Nu har arbetet med min C-uppsats i textilvetemskap börjat och här följer en kort presentation av den.

Jag ska använda mig av bouppteckningar och på så vis undersköka vad folket i vissa byar i Mora socken ägde vid sin död. Jag har valt att göra tre nedslag, 1845, 1870 och 1905. Det jag ska titta på är dräkten, i uppteckningarna ofta benämnd gångkläder, och hur den förändras under perioden. Både i vad som är medtaget och inte men förstås också modedräkt kontra “folkdräkt”.

På landsarkivet i Uppsala finns de handlingar jag är intresserad av, så dit gick jag innan jul för att fotografera. Det blev över 300 bilder på ca 130 poster. Efter det så har jag fört in bouppteckningarna i ett eget invetarie med nummer på varje bild som är kopplat till en post i ett exel-dokument. I dokumentet är det infört bla. namn, uppteckningsdatum, by och omfattning på uppteckningen.

Del av Eric Anders Son från Utmedlands gångkläder vid hans död 1845.

Jag insåg förstås att materialet var lite stort och valde då att inrikta mig på tre byar, Vinäs, Vika och Utmadland. Då krympte antalet uppteckningar till ca 60 poster och jag slapp tex. ta med handlare Carl Bergqvist med en uppteckning på 61 sidor.

Det senaste som är gjort nu är att jag har skrivit in allas gångkläder i en tabell för att få det hela lite mer överskådligt. Där kan jag tillexempel se att “jaha, 1845 är det 15 män som har gjort bouppteckningar av dem äger alla utom tre minst ett lifstycke (idag benämnt väst). Det är totalt 19 lifstycken detta år varav 9 är blå, ett är vitt och ett är grön.” osv. Sen ska jag diskutera detta tex. mot att dagens dräkt har en grön väst. Vi får helt enkelt se vart jag hamnar.

Jag tänker fortsätta att skriva om uppsatsen. Om ni har några funderingar kring materialet eller uppsatsen i övrigt så är ni välkomna att ställa dem.