Sätergläntan – Kulturlagret

17 oktober, 201223 augusti, 2017

Utställningar och vävar

Ett antal vävar utställda i ett hamnkontor. Vävarna går i blått och vitt, det är både täcken och trasmattor.

Häromdagen damp en postavi ner på hallgolvet, genast sprang jag iväg till ica med avin i handen för att hämta ut mitt paket. Paketet var från Dalarnas museeum, äntligen är mina halvyllen tillbaka i min ägo och snart ska de förvandlas från tyg till livstycken. Utställningen på Dalarnas museum är alltså slut och likaså den på Nordiska museet men vävarna från Nordiska fick åka vidare på visit till Varberg.

Utställningen jag+vävning=sant pågår under oktober och november (Sätergläntans vävar är endast där nu i oktober) där kan man på Hamnmagasinet i Varberg få se en massa fantastiska vävar men också lyssna på föredrag eller delta i workshops. Vernissaget var den 6 oktober och dit var bland annat jag inbjuden för att tala. Att stå på en stol och prata in i en vägg var ett helt nytt sätt för mig att prata på, skämt åsido, det var så mycket folk att en stol verkligen behövdes för att fler än de allra närmaste skulle se talaren, engagemanget för vävning är stort! Efteråt höll vi Sätergläntingar (jag, Adam och vår lärare Marie) intill de blåvita vävarna och svarade på många frågor kring skolan och de olika vävarna.

Om ytterligare några veckor är även utställningen i Varberg slut och då fylls vår lägenhet av blåvitt damm när vävarna kommer hem. Men varför vänta med dammet tills dess? I vävstolen sitter nu en blå och oblekt linvarp som sakta men säkert förvandlas till ett halvt dussin handdukar.

29 april, 201223 augusti, 2017

Projektarbete – magder

Nu är det slutspurten av projektarbetet och jag njuter av solskenet och p2 innefrån min lilla stuga.

Det praktiska är klart, fem magder vävda. Nu sitter jag vid datorn och försöker skriva om magder, deras historia, vilka som finns bevarade och självklart om mina nya magder.

Men, magder, vad är det? Jo en magd är förklädet till Moras folkdräkt, den är i halvylle med lin i varpen och ull i inslaget och vävs oftast i treskaftad kypert. Upptill veckas den mot ett mönstervävt band, den har även ränder uppe, nere och i fållen. Det finns även magder i rask, kattun och tunt bomullstyg.

Det här var lite kort om det hela, nu åter till skrivandet.

25 mars, 201223 augusti, 2017

Analysprojekt

Ett gäng härvor hänger på en vävstol, alla växtfärgade i kraftiga färger av grönt, blått och rött.

För några veckor sedan for vävtvåorna till Dalarnas museum för att göra en analys av väst- och livstycketyger. Vi fick sedan välja mellan att göra en rekonstruktion eller en inspiration, resultaten ska ställas ut på Dalarnas museum under sommaren.

Jag valde att göra en rekonstruktion av ett livstycketyg från Ore (DM20832). Tyget är i halvylle med lin i varpen (ca 16/1) och med ull (ca 12/1) och bomull i inslaget. Ränderna är ca 0.6 cm breda i blått, röd/vitt och röd/grön/vitt.

Efter analysen sattes en provväv upp för att testa olika garner och tätheter. Jag bestämde mig för att ha lingarn 16/1 i varpen med en täthet på 13 tr/cm och klänningsgarn 11/1 i inslaget med en täthet på 17 tr/cm. Garnet växtfärgade jag med indigo, krapp och björk/indigo. Varför bara sätta upp varp till en meter väv när man kan sätta upp till fler? Adam ska ju förstås
också bli snygg så till honom vävde jag ett tyg med andra ränder, se här:

Det här tyget har jag också färgat med indigo, krapp och björk/indigo. Det gröna garnet har först varit i ett björkbad och sedan doppats några gånger i indigo. De fläckiga ränderna är ikatfärgade, jag har gjort en härva som är lite bredare än vävens bredd, vikt den på mitten och lindat om den fuktiga härvan med bitar av byggplast och mattvarp på de ställena jag ville att det skulle vara ofärgat, sen är det bara att färga på! Tyget ska bli en väst men det får vänta till hösten för det fick också följa med till utställningen.

Nog med text, här har ni lite härliga bilder:

1 januari, 201223 augusti, 2017

Väv i blått och vitt

En vitt linneväv med blåa rutor, på den ligger avigsidan synlig, mockor knutna av vita och blåa trasor.

Den pågående väven är en sängrya i blått och vitt. I år fyller SHR, svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund 100 år. Till deras ära ordnas utställningar i slöjd och hantverk av olika slag över hela landet. Nordiska museet producerar utställningen Väv som kommer stå under sommaren 2012, till den har tre skolor bjudits in att ställa ut, bland annat Sätergläntan.

Utifrån ramarna, som satts av våra lärare, har vi i 2:an och 3:an själva fått välja vad vi vill göra. Ramarna var blått och vitt så nu är hela vävsalen full med blåa och vita varpar.

Min egen väv är, som sagt var, en sängrya med linbotten och trasor i nock. Trasorna har jag fått från nära och kära, så när jag senare kommer att sova under den kan jag dra fingrarna igenom luggen och tänka på de personer som delat med sig av sitt tyg- och garnspill.

Täcket vävs i två våder, vardera 83,5 cm brett och 210 långt. Då det blir väldigt tjockt på garnbommen klipper jag ner den första, knyter fram igen för att sedan väva den andra . Det är precis så långt jag har kommit, halvvägs och ett nytt år, det känns bra. Här kommer den del bilder från arbetets gång:

Gott nytt år och kom gärna förbi Nordiska i sommar, ta en titt på vävarna eller slå in några inslag i vävstolarna som står i utställningen.

PS. Vårat internet fungerar bra nu, så nu kan jag äntligen lägga upp bilder igen! Ds.

18 oktober, 201123 augusti, 2017

Ull och andra magiska material

De senaste två veckorna har väv-tvåorna haft samläsning med två kortkurser, “fördjupad ullkännedom” och “väv med magiska material”. Det har varit två intensiva veckor som tillfört mycket kunskap.

På ullkursen lärde jag mig att spinna ordentligt och vi fick uppgifter att tillverka olika typer av garn så att vi själva kunde bestämma över resultatet. Den andra stora delen av kursen handlade om ullkvalitéer, sortering och beredning, vilket har lett till att jag går runt och funderar över vilka ulllsorter som är i vad.

De magiska materialen var aktiva gran, överspunna garner och garner med lycra i. Garnerna är fixerade i något slags rakt tillstånd så att det går att väva med dem men när de tvättas i hett vatten drar de ihop sig. Om man då blandar aktiva garner och stabila garner bildas olika veckiga effekter. Det går alltså att skapa många intressanta former på en väv.

Efter dessa två veckor med nya intryck så får vi äntligen komma tillbaka till våra linnevävar igen, det är psykiskt hårt att lämna en väv mitt i uppsättningen det känns som om den har tagit jättelång tid att göra. Den egentliga uppsättningstiden har snarat varit en vecka istället för de känslomässiga tre.

I övrigt fungera internet lika sporadiskt som förr, solen syns mer sällan, elden brinner ofta i vår spis och det är allmänt mysigt. Häromdagen gjorde vi en vågad ommöblering och ställde soffgruppen framför den öppna spisen för att öka mysighetskänslan. Nä nu är det minsann imorgon och dag att sova.

15 juni, 201123 augusti, 2017

Fynd i skrymslen och vrår

För en vecka sen gick mitt flyttlass till Mora utan att jag var säker på att jag helt enkelt skulle behöva ta tillbaka det samma väg igen om några månader. Men flyttlasset behöver inte gå tillbaka till Uppsala förens om ett drygt år, vi kom in på Sätergläntan! Jag ska läsa vävning och känner mig jätteinspirerad, mycket på grund av veckans senaste fynd och händelser.

Härom dagen for jag ut till Anna Krång i Våmhus för att dra på en väv, den var mycket följsam och trevlig så det hela gick smidigt och snabbt. Anna visade mig också ett trossbottenfynd, en grön bod (livet till Moradräkten) fodrad med ett treskaftat linne, kantat med skinn och axelbanden skarvat med sämsk. Fantastiskt fint, dock trasigt med en del djur, levande och döda, på. På grund av Emmas c-upptats i textilvetenskap som handlar om sömmar så tittade jag faktiskt både efter sömmar och vävtekniker. Känslan jag fick var: Jag vill göra en sån bod, nu!

Anna sa att det fanns mer, kvar i ett av uthusen, instoppat för att isolera. När alla tygbitar var utpillade så hade vi, en skinnbit med sömmar och lappar (kanske en kasung eller en nidåkasung), två bitar lappad halvylle (arbetsväst eller byxor), en bit säck i nöthår? och växtfiber, delar av en väst till Moradräkten med hela fodret, alla sömmar och bitar av yttertyget kvar (vill göra den också, eller analysera) och lite barnkläder i bomull av varierat datum. Ett fantastiskt fynd, det kanske är dags att gå runt i alla gamla gårdar i närheten och fråga om man får kika i härbren och lador.

På sammaren jobbar jag på Zorngården, där finns en otrolig samling av olika textila föremål allt från mödeltyger och vävda tapeter till dräktdelar. En kollega hade nämnt kasungar som hängde på en av vindarna, tillslut fick jag en annan kollega att visa mig dem. Elva kvinno kaungar (tröjor i fårskinnspäls), fem till män och nio nidåkasungar (kjolar)! Jag hann bara titta snabbt men där fanns en stor variation i färger och kvalitéer. Vilket skatt, någon av mina lediga dagar ska jag ta med mig Anna, Emma och Malin Bohm upp dit och analysera dem noggrannare.

Nu är inspirationen stor, jag vill sätta upp en väv, sy och inspireras. Tur att jag har särken att sy på, den vågade jag tillslut klippa ut av vårt handvävda tyg.