Utställningar och vävar

Häromdagen damp en postavi ner på hallgolvet, genast sprang jag iväg till ica med avin i handen för att hämta ut mitt paket. Paketet var från Dalarnas museeum, äntligen är mina halvyllen tillbaka i min ägo och snart ska de förvandlas från tyg till livstycken. Utställningen på Dalarnas museum är alltså slut och likaså den på Nordiska museet men vävarna från Nordiska fick åka vidare på visit till Varberg.

Två randiga halvyllen i kraftiga färger.

 

Utställningen jag+vävning=sant pågår under oktober och november (Sätergläntans vävar är endast där nu i oktober) där kan man på Hamnmagasinet i Varberg få se en massa fantastiska vävar men också lyssna på föredrag eller delta i workshops. Vernissaget var den 6 oktober och dit var bland annat jag inbjuden för att tala. Att stå på en stol och prata in i en vägg var ett helt nytt sätt för mig att prata på, skämt åsido, det var så mycket folk att en stol verkligen behövdes för att fler än de allra närmaste skulle se talaren, engagemanget för vävning är stort! Efteråt höll vi Sätergläntingar (jag, Adam och vår lärare Marie) intill de blåvita vävarna och svarade på många frågor kring skolan och de olika vävarna.

Ett antal vävar utställda i ett hamnkontor. Vävarna går i blått och vitt, det är både täcken och trasmattor.

 

Om ytterligare några veckor är även utställningen i Varberg slut och då fylls vår lägenhet av blåvitt damm när vävarna kommer hem. Men varför vänta med dammet tills dess? I vävstolen sitter nu en blå och oblekt linvarp som sakta men säkert förvandlas till ett halvt dussin handdukar.

En gammal skyttel ligger på en handduksväv, i bakgrunden syns den blå slagbommen.