Folkligt samarbete

Det krävs ibland flera hantverkskunskaper för att skapa något riktigt bra. Tillsammans med sömmerskan Emma Frost har jag gjort ett flertal projekt. Emma syr framförallt med folkliga tekniker för hand vilket passar bra ihop med mina tyger då jag framförallt väver folkliga tyger för hand.

När jag gick på Mora folkhögskola för tio sedan och lärde mig väva fick jag möjligheten att gå en kortkurs i vadmalsvävning. Vi åkte senare till stampen i Orsa finnmark och kvalitén på tygerna blev helt fantastiska. Emma och jag har känt varandra i nära 15 år och delar mycket bland annat tanken om att kunskapen om historien är viktigt att ha med sig när vi skapar en hållbar framtid. När vi gemensamt studerade de dussintals vittröjor till Moradräkten från 1800-talet som finns i Zornsamlingarna så fascinerades vi av dem. Tygets hållbarhet, sömmarnas funktion och den uppenbara “good enough”-pricipen som präglar tiden innan industrialismen. Hantverket i bruksföremål finns där för att saker ska hålla inte för bara för att visa hur mycket tid som någon har kunnat investera i föremålet eller att “handen ska synas”.

Det visade sig snart att kvalitén på vadmalen jag hade vävt flera år tidigare liknade den som vittröjorna var sydda i och idén om ett samarbete började forma sig. Tyget låg dock i många år till dess att vi bestämde oss för att det var på tiden att sätta igång! Jag vävde upp ett matchande foder utifrån de gamla vittröjorna i Zornsamlingarna och Emma gjorde en uppmätning. Resultatet blev en (i framtiden två) vittröjor till oss båda som vi både ska använda till våra respektive folkdräkter och ha för att visa hur bra det blir när två hantverkare får göra det de är bäst på!

Vill du se hur vittröjan ser ut? Gå in på Emmas blogg och läs hennes inlägg om den!

Min praktik på Nordiska museet

Nordiska museets gavel under körsbärsblommning.

Att jag inte har uppdaterat här på ett tag beror på jag har haft fullt upp, jag har nämligen haft praktik på Nordiska museet i Stockholm.

I drygt tio veckor assisterade jag Anna-Karin Jobs Arnberg, chef för intendentsektionen samt sakkunnig om folklig textil, i allt hennes arbete från möten om framtida utställningar till efterforskning om föremål i samlingarna. Det var helt enkelt fantastiskt! Jag fick en insikt i den gigantiska organisationsapparat som Nordiska är samtidigt som jag och Anna-Karin kunde nörda ner oss i hur någonting var vävt eller hur något annat hade använts.

Nordiska museets fasad under körsbärsblommning.

Under min tid på museet fick jag bland annat hjälpa till att utforma en del av den nya hemsidan som öppnade igår, nämligen sidan om folklig dräktkultur. Den tar bland annat upp viktiga begrepp kring ämnet, mindre artiklar om band och broderier men har även en avdelning som innehåller dräktakvareller förvarade i Nordiska museets arkiv. Att dessa akvareller samt de akvarellerade katalogkorten från museets tidiga år är digitaliserade ger en fantastisk och färgsprakande möjlighet att uppleva dessa unika bilder på nära håll. För tillfället ligger det bara sex platser uppe men det finns mycket mer material så det lär komma fler framöver. (Att det är två platser från Dalarna med nu i början är nog mitt fel,  Leksand var den som gjordes först av allt men Anna-Karin ville ändå att jag skulle göra färdigt Mora innan jag slutade, så klaga inte på Nordiska där.) Jag har både fått göra efterforskningar kring konstnärerna och dräkterna på bilderna men även suttit med som rådgivare i möten om själva designen och känner mig ganska nöjd med slutresultatet.

Jag fick även möjligheten att följa en del av förarbetet till en utställning om ränder som öppnar till hösten, i det arbetet tog jag främst del i urvalet av föremål vilket gav mig chansen att se förmålsmagasin inifrån. Det var förstås alldeles alldeles underbart! Ränder efter ränder efter ränder, tillslut hittade vi de ränder vi var ute efter men på vägen flög något lokalromantiskt i mig och jag passade på att titta närmare på en randig bod. Boden är daterad till sent 1700-tal och är i det fantastiska tyget blommerad kalmink (läs mer om den på digitalt museum). Den är insamlad i samband med den etnologiska fältundersökningen av Gruddbo på Sollerön 1937, så historiens vingslag hördes flera gånger om.

På håll följde jag också arbetet med folkhemslägenheten som sakta byggdes upp i museet och även där fick jag hjälpa lite grann (ett pussel har jag byggt ihop tillsammans med en annan praktikant). Lägenheten öppnar den 23/5 så passa på att gå dit om du är i närheten!

Så, efter tio veckor med arbete, rutin och glans i Nordiska museets salar är jag åter tillbaka i studentlägenheten, böckerna och vardagen, men jag anar nya äventyr bortom horisonten!