Min praktik på Nordiska museet

Att jag inte har uppdaterat här på ett tag beror på jag har haft fullt upp, jag har nämligen haft praktik på Nordiska museet i Stockholm.

Nordiska_museet_fasad_mot_väst_2012

I drygt tio veckor assisterade jag Anna-Karin Jobs Arnberg, chef för intendentsektionen samt sakkunnig om folklig textil, i allt hennes arbete från möten om framtida utställningar till efterforskning om föremål i samlingarna. Det var helt enkelt fantastiskt! Jag fick en insikt i den gigantiska organisationsapparat som Nordiska är samtidigt som jag och Anna-Karin kunde nörda ner oss i hur någonting var vävt eller hur något annat hade använts.

Under min tid på museet fick jag bland annat hjälpa till att utforma en del av den nya hemsidan som öppnade igår, nämligen sidan om folklig dräktkultur. Den tar bland annat upp viktiga begrepp kring ämnet, mindre artiklar om band och broderier men har även en avdelning som innehåller dräktakvareller förvarade i Nordiska museets arkiv. Att dessa akvareller samt de akvarellerade katalogkorten från museets tidiga år är digitaliserade ger en fantastisk och färgsprakande möjlighet att uppleva dessa unika bilder på nära håll. För tillfället ligger det bara sex platser uppe men det finns mycket mer material så det lär komma fler framöver. (Att det är två platser från Dalarna med nu i början är nog mitt fel,  Leksand var den som gjordes först av allt men Anna-Karin ville ändå att jag skulle göra färdigt Mora innan jag slutade, så klaga inte på Nordiska där.) Jag har både fått göra efterforskningar kring konstnärerna och dräkterna på bilderna men även suttit med som rådgivare i möten om själva designen och känner mig ganska nöjd med slutresultatet.

Jag fick även möjligheten att följa en del av förarbetet till en utställning om ränder som öppnar till hösten, i det arbetet tog jag främst del i urvalet av föremål vilket gav mig chansen att se förmålsmagasin inifrån. Det var förstås alldeles alldeles underbart! Ränder efter ränder efter ränder, tillslut hittade vi de ränder vi var ute efter men på vägen flög något lokalromantiskt i mig och jag passade på att titta närmare på en randig bod. Boden är daterad till sent 1700-tal och är i det fantastiska tyget blommerad kalmink (läs mer om den på digitalt museum). Den är insamlad i samband med den etnologiska fältundersökningen av Gruddbo på Sollerön 1937, så historiens vingslag hördes flera gånger om.

På håll följde jag också arbetet med folkhemslägenheten som sakta byggdes upp i museet och även där fick jag hjälpa lite grann (ett pussel har jag byggt ihop tillsammans med en annan praktikant). Lägenheten öppnar den 23/5 så passa på att gå dit om du är i närheten!

Så, efter tio veckor med arbete, rutin och glans i Nordiska museets salar är jag åter tillbaka i studentlägenheten, böckerna och vardagen, men jag anar nya äventyr bortom horisonten!

Sommar på Skansen och ännu ett år i Uppsala

Min sommar har präglats av pendeltåg och timmerhus, jag har jobbat som museipedagog på Skansen. I juni och juli var mitt skansliga hem Älvrosgården, en fin, timmrad gård mitt på Skansen med mycket besökare och långa öppettider, medan min världsliga bostad var hos några vänner i Upplands Väsby. Pendelavståndet blev förstås hemskt långt men det trevliga sällskapet både hemma och på jobbet  lättade upp det hela.

Besökarna kom till Älvrosgården med ojämna mellanrum beroende på dag och väder, en solig tisdag till exempel hann jag ibland inte ta ett andetag på flera timmar (Allsång på Skansen) medan jag en  regnig måndag kunde ägna ganska långa stunder åt hantverk och studiematerial kring huset.

I Älvrosgården fanns under sommaren en väv uppsatt. En underbreda, som det heter på svenska, alltså en ”trasmatta” fast helt i linne och som ett slags lakan till sängen. Skansen har på sin hemsida en plats för hantverk och slöjd på Skansen, där man kan gå in för att få mer information vad som finns och händer kring detta. Där finns även en film om vävning, just från Älvrosgården, med mig som vävare.

I augusti befann jag mig i fäboden, där gjorde vi ostar, smör och messmör i mängder. Det blev mycket diskande, eldande och sotiga förkläden men det gav en helt annan ingång till samtal då det väckte många människors nyfikenhet. Många stod förundrade i dörröppningen men kom gärna in och satte sig när vi bjöd in dem. Efter en stunds samtal i den rökiga stugan med solen strilande ner genom rökhålet dök messmöret upp på en bit tunbröd och bjöds ut till besökarna. Allting var väldigt pittoreskt.

På vägen hem kändes det dock att huvudet varit nedböjt hela dagen för att undvika de låga takbjälkarna och dörröppningarna, att armarna burit många liter vatten i konstiga vinklar och att ögonen var trötta av all röken. Men trots alla mödor var det fantastiskt att få jobba med kroppen och museipadagogik på samma gång, något jag känner att jag trivs med och gärna gör igen.

I skrivande stund sitter jag åter i lägenheten i Uppsala med en hög böcker vid min sida men denna gång är det inte textilen som studeras utan etnologi, ”läran om folket”. Det är ett nytt och spännande område med många tankar om människan, kultur och historia som kommer sysselsätta mina tankar under hösten.