Hemtenta och hantverkspepp

Just nu sitter jag och skriver på en tenta i Agrarhistoria-landskapsanalys. Det är ett otroligt intressant ämne som känns väsentligt i min utbildning och allmänbildning. Dessutom kan det ibland vara trevligt att gå i moderns fotspår, hon är lantmätare och kursen går mycket ut på kartor. Men (nu kommer det) tentan är väldigt stor och krävande för att bara omfatta 5 hp och jag sitter i min lägenheten och skriver dag ut och dag in. Bredvid mig ligger en lista där jag kryssar av när en uppgift är klar och lägnst ner på listan står det vad jag egentligen vill göra och som jag har lovat mig själv att få göra när jag är klar. Nämligen:

  • Sy på min folkdräkts överdel.
  • Skissa på femtio-femton klänningen.
  • Skriva min ansökan till Sätergläntan.
  • Skriva på min uppsats om dräkter.

Hantverk och allmän slöjd! Jag känner mig så inspirerad och bara längtar efter att forma och tillverka saker så fort jag inte gör det. Runt omkring mig pågår någon slags återupplivning i folks hantverksvillighet, många tar tag i små projekt de har tänkt länge på och jag följer trenden. Jag lärde mig att virka för några veckor sen och nu har det kommit en leverans med mer garn från Öland, tack Anneli! Under tiden som garnet var slut så lärde jag mig dessutom att sticka för att ha något att göra. Och när väven var nedklippt (se förra inlägget och Adams inlägg inklusive film) så ville vi bara börja sy direkt och då kom jag på att jag har ju ett projekt liggande som jag borde göra klart först. Nämligen en ny överdel till min dräkt, den gamla har varit med i minst 65 år och faller sönder i tyget.
Så mycket inspiration! När jag skrev på tentan igår och så lyssnade som vanligt på jazz i någon variant, denna gång swing och då tänkte jag: ”Den där 50-tals-klänningen som jag ville sy…” Sen hamnade jag på google och hitta mycket fina bilder (det blir nog ett separat inlägg om det här). I alla fall vill jag mixa ihop det bästa från 1950-talet och 1500-talet i en klänning, vi får se hur det blir.

Men om jag inte återgår till tentan nu så kommer jag inte få hantverka idag!

…å så var det bara storlängtan kvar!

I höstas satte jag och min sambo upp en 14 m lång linnevarp till skjortor, särkar och en del annat man kan behöva. Mer om det kan ni läsa på Adams hemsida i andra halvan av inlägget om vävning.

Nu har vi snart vävt färdigt! Glahålet kom nyss i dagen, det är när det på slutet blir glipor i varpen så att bommen tittar fram. På vissa ställen heter det att man får se ”nakna gubben”, då varpbommen mer och mer kläs av. Mer om detta i Vävskrock av Carl-Herman Tillhagen. I nämnda bok berättas det också om ”storlängtan” vilket är den sista biten av väven, när varpen har lämnat bommen. Denna bit lär vara bland det jobbigaste, tillsammans med den första biten, och Tillhagen skriver:

Det var en gång en pojke som skulle gifta sej. Mor hans som ju väl visste, hur svårt det är att välja hustru, ville därför hjälpa honom med valet. Då det första fruämmnet kom på besök, sa hon till flickan:
-Ja, jag ska hjälpa dej att väva, men jag vill bara ta hand om första sträcka och sista släppa.
-Äsch, va I säg! Kan jag väva allt annat, så kan ja väl väva dä mä! svarte jäntan.
Men gumman sa till pojken sin:
-Den ska du inte ta! För hon har inte mycket vävt i sina dar!
Så kom en annan flicka och gumman sa som förut:
-Jag ska gärna hjälpa dej, men bara mä första räcka å sista släppa.
– Tack ska I ha, mor! Dä vore den bästa hjälp I kan ge mej!
-Den ska du ta! sa gumman till sonen. Hon vet vad väva vill säja!

Och där är vi alltså nu med bara det jobbigaste kvar av vävningen, där man längtar mest till att det är klart. Trådarna börjar hänga och bli ojämnt spända och själet blir bara mindre och trögare men snart är väven nedklippt och då ska väl en ny väv in i vävstolen. I det färdigvävda tyget ska trådar som gått av fästas och början och slutet ska kastas så att vi sedan kan tvätta tyget. Efter det kommer den allra läskigaste biten, att klippa i tyget…

Gångkläder i bouppteckningar


Del av Eric Anders Son från Utmedlands gångkläder vid hans död 1845.

Nu har arbetet med min C-uppsats i textilvetemskap börjat och här följer en kort presentation av den.

Jag ska använda mig av bouppteckningar och på så vis undersköka vad folket i vissa byar i Mora socken ägde vid sin död. Jag har valt att göra tre nedslag, 1845, 1870 och 1905. Det jag ska titta på är dräkten, i uppteckningarna ofta benämnd gångkläder, och hur den förändras under perioden. Både i vad som är medtaget och inte men förstås också modedräkt kontra ”folkdräkt”.

På landsarkivet i Uppsala finns de handlingar jag är intresserad av, så dit gick jag innan jul för att fotografera. Det blev över 300 bilder på ca 130 poster. Efter det så har jag fört in bouppteckningarna i ett eget invetarie med nummer på varje bild som är kopplat till en post i ett exel-dokument. I dokumentet är det infört bla. namn, uppteckningsdatum, by och omfattning på uppteckningen.

Jag insåg förstås att materialet var lite stort och valde då att inrikta mig på tre byar, Vinäs, Vika och Utmadland. Då krympte antalet uppteckningar till ca 60 poster och jag slapp tex. ta med handlare Carl Bergqvist med en uppteckning på 61 sidor.

Det senaste som är gjort nu är att jag har skrivit in allas gångkläder i en tabell för att få det hela lite mer överskådligt. Där kan jag tillexempel se att ”jaha, 1845 är det 15 män som har gjort bouppteckningar av dem äger alla utom tre minst ett lifstycke (idag benämnt väst). Det är totalt 19 lifstycken detta år varav 9 är blå, ett är vitt och ett är grön.” osv. Sen ska jag diskutera detta tex. mot att dagens dräkt har en grön väst. Vi får helt enkelt se vart jag hamnar.

Jag tänker fortsätta att skriva om uppsatsen. Om ni har några funderingar kring materialet eller uppsatsen i övrigt så är ni välkomna att ställa dem.

”Det är som sockervad, både till utseendet och kladdigheten”

Vi har fått ull! Jag kan inte förstå hur man kan få plats med så mycket ull i ett paket av den storleken. Korsningsull, ryatyp och gotlänsk finull ca 2 kg, otvättad, fet och fin.
Citatet ovan är från min sambo Adam när han testade att spinna det.
Så nu blir det till att spinna!

Påökning bland redskapen!

När jag satt med två morakullor och åt lunch idag kom Björn springande och sa att utbildningen Textilthantverk, som tyvärr har lagt ner, sålde ut sitt garn. Vi slängde ner våra virkningar i väskorna och sprang upp för trappan, det måste ha sett väldigt roligt ut.

De sålde inte bara garn utan även vävstolar, spinnrockar och en hel del annat kul.

Så det blev:
En 150 cm bred kontramarch-vävstol
En 120 cm bred kontramarch-vävstol med dragrustning
Ett par kardor
2 kg entrådigt ullgarn (till en vadmalsväv hade jag tänkt)
Drygt 500 g entrådigt lingarn
En bunt rörskedar
och några böcker.

Som om vi inte redan har 2 vävstolar, 2 bandvävstolar, 1 spinnrock, 1 härvel, en stor hög med skedar och en hel del annat. Jag kanske helt enkelt borde skaffa mig ett matchande hus.

Härmed förklarar jag denna hemsida för öppnad!

Jag är ganska nöjd med utseendet och anser att jag är redo att dela med mig av min julklapp. Så här är den, tada, min egna hemsida där jag ska försöka presentera hantverksprojekt och andra intressanta saker, bland annat min pågående uppsats.
Innehåll dyker alltså upp i sinom tid, ge mig gärna tips om vad ni önskar se. Utseendet får ni förstås också kommentera på.

En ny blogg och julklappar

…och så fanns ännu en blogg i världen.

Med lussekatter, glögg och tända ljus firades julen i Kulturlagret. En av julklapparna var den här hemsidan som jag fick av min sambo. Tack! Fler julklappar delades ut, åt andra riktingen, dem kommer jag nog att skriva om senare. Jag tänker att en hel del inlägg kommer handla om hantverk, vilket julklapparna är en del i. Fler julklappar är också under utveckling, men de kommer jag inte avslöja förns på julafton.

Ja, välkomna hit! Jag ska försöka hålla er uppdaterade om hantverk, studier och livet i allmänhet.

Ehm….

Ja… God jul? Kanske en av världens nördigaste julklappar, men här är den i alla fall! TA-DAAA!! Du har ju pratat om att det vore bra med en hemsida och någonstans att skriva av sig. Dessutom gör du faktiskt väldigt många snygga saker, som världen borde få se… Så jag tänkte att det här skulle vara en bra idé. Puss på dig min sköna!

(Innan du får hemsidan helt och hållet måste du skapa ett wordpress-konto, för det kunde jag inte göra åt dig)