Utställningar och vävar

Häromdagen damp en postavi ner på hallgolvet, genast sprang jag iväg till ica med avin i handen för att hämta ut mitt paket. Paketet var från Dalarnas museeum, äntligen är mina halvyllen tillbaka i min ägo och snart ska de förvandlas från tyg till livstycken. Utställningen på Dalarnas museum är alltså slut och likaså den på Nordiska museet men vävarna från Nordiska fick åka vidare på visit till Varberg.

 

Utställningen jag+vävning=sant pågår under oktober och november (Sätergläntans vävar är endast där nu i oktober) där kan man på Hamnmagasinet i Varberg få se en massa fantastiska vävar men också lyssna på föredrag eller delta i workshops. Vernissaget var den 6 oktober och dit var bland annat jag inbjuden för att tala. Att stå på en stol och prata in i en vägg var ett helt nytt sätt för mig att prata på, skämt åsido, det var så mycket folk att en stol verkligen behövdes för att fler än de allra närmaste skulle se talaren, engagemanget för vävning är stort! Efteråt höll vi Sätergläntingar (jag, Adam och vår lärare Marie) intill de blåvita vävarna och svarade på många frågor kring skolan och de olika vävarna.

Om ytterligare några veckor är även utställningen i Varberg slut och då fylls vår lägenhet av blåvitt damm när vävarna kommer hem. Men varför vänta med dammet tills dess? I vävstolen sitter nu en blå och oblekt linvarp som sakta men säkert förvandlas till ett halvt dussin handdukar.

Sommar på Skansen och ännu ett år i Uppsala

Min sommar har präglats av pendeltåg och timmerhus, jag har jobbat som museipedagog på Skansen. I juni och juli var mitt skansliga hem Älvrosgården, en fin, timmrad gård mitt på Skansen med mycket besökare och långa öppettider, medan min världsliga bostad var hos några vänner i Upplands Väsby. Pendelavståndet blev förstås hemskt långt men det trevliga sällskapet både hemma och på jobbet  lättade upp det hela.

Besökarna kom till Älvrosgården med ojämna mellanrum beroende på dag och väder, en solig tisdag till exempel hann jag ibland inte ta ett andetag på flera timmar (Allsång på Skansen) medan jag en  regnig måndag kunde ägna ganska långa stunder åt hantverk och studiematerial kring huset.

I Älvrosgården fanns under sommaren en väv uppsatt. En underbreda, som det heter på svenska, alltså en ”trasmatta” fast helt i linne och som ett slags lakan till sängen. Skansen har på sin hemsida en plats för hantverk och slöjd på Skansen, där man kan gå in för att få mer information vad som finns och händer kring detta. Där finns även en film om vävning, just från Älvrosgården, med mig som vävare.

I augusti befann jag mig i fäboden, där gjorde vi ostar, smör och messmör i mängder. Det blev mycket diskande, eldande och sotiga förkläden men det gav en helt annan ingång till samtal då det väckte många människors nyfikenhet. Många stod förundrade i dörröppningen men kom gärna in och satte sig när vi bjöd in dem. Efter en stunds samtal i den rökiga stugan med solen strilande ner genom rökhålet dök messmöret upp på en bit tunbröd och bjöds ut till besökarna. Allting var väldigt pittoreskt.

På vägen hem kändes det dock att huvudet varit nedböjt hela dagen för att undvika de låga takbjälkarna och dörröppningarna, att armarna burit många liter vatten i konstiga vinklar och att ögonen var trötta av all röken. Men trots alla mödor var det fantastiskt att få jobba med kroppen och museipadagogik på samma gång, något jag känner att jag trivs med och gärna gör igen.

I skrivande stund sitter jag åter i lägenheten i Uppsala med en hög böcker vid min sida men denna gång är det inte textilen som studeras utan etnologi, ”läran om folket”. Det är ett nytt och spännande område med många tankar om människan, kultur och historia som kommer sysselsätta mina tankar under hösten.

 

En alldeles egen 1400-talsdräkt

Jag vill så gärna göra en historisk dräkt utifrån bildmaterial någon gång. Jag vill också göra nya kläder att bära när min kör har konsert. Och någon gång skulle jag vilja reenacta vävare. Det kanske går att kompinera? Jag vill försöka i alla fall.

Här är en bild från Schachzabelbuch, 1467, på just en vävare och hans verkstad, (Är inte vävaren lite lik Adam?), hämtad från denna fantasiska hemsida. Där man just kan gå in och kolla på detaljer i bilder, vävstolar, eller skor eller vad man nu är ute efter.

Så, jag skulle vilja göra den dräkten som kvinnan har på sig men hur går jag vidare nu. Är det någon som har tips på hur man bygger upp en dräkt utifrån en bild? Finns det fler bilder från samma tid och område där man ser andra plagg? Andra saker jag funderar på är färg, mönster, dräktdetaljer, underklänningen och särkens utseende, bra tyger. Alla tips välkomnas.

 

Dagens fynd

Idag tog jag med mig en femhundring och några vänner och for på loppis i Täby. ”Sveriges störtsa backluckeloppis” erbjöd ett ganska vanligt loppisutbud men vi fyndade ändå en masa fina saker; en av flottans jackor, en ryssjal, en randig klänning, en randig kjol, ett rutigt tyg, en uppsättning stickor, ett par stickor i ben, en barnjacka, en fånig pälsmössa, en matlåda, ett mönster till underkjol, några knappar och ett par nya kardor! Övriga sällskapet fyndade bland annat en näverkont och ett krassefår. 😛 En lyckad dag helt enkelt!



Projektarbete – magder

Nu är det slutspurten av projektarbetet och jag njuter av solskenet och p2 innefrån min lilla stuga.

Det praktiska är klart, fem magder vävda. Nu sitter jag vid datorn och försöker skriva om magder, deras historia, vilka som finns bevarade och självklart om mina nya magder.

Men, magder, vad är det? Jo en magd är förklädet till moras folkdräkt, den är i halvylle med lin i varpen och ull i inslaget och vävs oftast i treskaftad kypert. Upptill veckas den mot ett mönstervävt band, den har även ränder uppe, nere och i fållen. Det finns även magder i rask, kattun och tunt bomullstyg.

Det här var lite kort om det hela, nu åter till skrivandet.

Analysprojekt

För några veckor sedan for vävtvåorna till Dalarnas museum för att göra en analys av väst- och livstycketyger. Vi fick sedan välja mellan att göra en rekonstruktion eller en inspiration, resultaten ska ställas ut på Dalarnas museum under sommaren.

Jag valde att göra en rekonstruktion av ett livstycketyg från Ore (DM20832). Tyget är i halvylle med lin i varpen (ca 16/1) och med ull (ca 12/1) och bomull i inslaget. Ränderna är ca 0.6 cm breda i blått, röd/vitt och röd/grön/vitt.

Efter analysen sattes en provväv upp för att testa olika garner och tätheter. Jag bestämde mig för att ha lingarn 16/1 i varpen med en täthet på 13 tr/cm och klänningsgarn 11/1 i inslaget med en täthet på 17 tr/cm. Garnet växtfärgade jag med indigo, krapp och björk/indigo. Varför bara sätta upp varp till en meter väv när man kan sätta upp till fler? Adam ska ju förstås
också bli snygg så till honom vävde jag ett tyg med andra ränder, se här:

Det här tyget har jag också färgat med indigo, krapp och björk/indigo. Det gröna garnet har först varit i  ett björkbad och sedan doppats några gånger i indigo. De fläckiga ränderna är ikatfärgade, jag har gjort en härva som är lite bredare än vävens bredd, vikt den på mitten och lindat om den fuktiga härvan med bitar av byggplast och mattvarp på de ställena jag ville att det skulle vara ofärgat, sen är det bara att färga på! Tyget ska bli en väst men det får vänta till hösten för det fick också följa med till utställningen.

Nog med text, här har ni lite härliga bilder:

 

 

Väv i blått och vitt

Den pågående väven är en sängrya i blått och vitt. I år fyller SHR, svenska hemslöjdsföreningarnas riksförbund 100 år. Till deras ära ordnas utställningar i slöjd och hantverk av olika slag över hela landet. Nordiska museet producerar utställningen Väv som kommer stå under sommaren 2012, till den har tre skolor bjudits in att ställa ut, bland annat Sätergläntan.

Utifrån ramarna, som satts av våra lärare, har vi i 2:an och 3:an själva fått välja vad vi vill göra. Ramarna var blått och vitt så nu är hela vävsalen full med blåa och vita varpar.

Min egen väv är, som sagt var, en sängrya med linbotten och trasor i nock. Trasorna har jag fått från nära och kära, så när jag senare kommer att sova under den kan jag dra fingrarna igenom luggen och tänka på de personer som delat med sig av sitt tyg- och garnspill.

Täcket vävs i två våder, vardera 83,5 cm brett och 210 långt. Då det blir väldigt tjockt på garnbommen klipper jag ner den första, knyter fram igen för att sedan väva den andra . Det är precis så långt jag har kommit, halvvägs och ett nytt år, det känns bra. Här kommer den del bilder från arbetets gång:

Gott nytt år och kom gärna förbi Nordiska i sommar, ta en titt på vävarna eller slå in några inslag i vävstolarna som står i utställningen.

PS. Vårat internet fungerar bra nu, så nu kan jag äntligen lägga upp bilder igen! Ds.

Ull och andra magiska material

De senaste två veckorna har väv-tvåorna haft samläsning med två kortkurser, ”fördjupad ullkännedom” och ”väv med magiska material”. Det har varit två intensiva veckor som tillfört mycket kunskap.

På ullkursen lärde jag mig att spinna ordentligt och vi fick uppgifter att tillverka olika typer av garn så att vi själva kunde bestämma över resultatet. Den andra stora delen av kursen handlade om ullkvalitéer, sortering och beredning, vilket har lett till att jag går runt och funderar över vilka ulllsorter som är i vad.

De magiska materialen var aktiva gran, överspunna garner och garner med lycra i. Garnerna är fixerade i något slags rakt tillstånd så att det går att väva med dem men när de tvättas i hett vatten drar de ihop sig. Om man då blandar aktiva garner och stabila garner bildas olika veckiga effekter. Det går alltså att skapa många intressanta former på en väv.

Efter dessa två veckor med nya intryck så får vi äntligen komma tillbaka till våra linnevävar igen, det är psykiskt hårt att lämna en väv mitt i uppsättningen det känns som om den har tagit jättelång tid att göra. Den egentliga uppsättningstiden har snarat varit en vecka istället för de känslomässiga tre.

I övrigt fungera internet lika sporadiskt som förr, solen syns mer sällan, elden brinner ofta i vår spis och det är allmänt mysigt. Häromdagen gjorde vi en vågad ommöblering och ställde soffgruppen framför den öppna spisen för att öka mysighetskänslan. Nä nu är det minsann imorgon och dag att sova.

Dåtid, nutid och framtid.

Jaha, det där med internet har varit väldigt sporadiskt på sistonde. Öresan gick i alla fall bra, otroligt fint och trevligt överallt, men nu till nuet…

Sätergläntan. Röstugan är nu vårt hem och vävandet vårt dagliga göromål. Skolan ligger på ett berg några kilometer utanför Insjön, från textilhuset har man utsikt över berg, dalar, Siljan och Leksand. Dagarna varvas mellan färdiglagad mat, stunder i vävsalen och en kopp te framför brasan. Jag njuter helt enkelt fullt ut.

För tillfället vävs rutiga huvuddukar i tunt bomullsgarn, de 1456 trådarna tog lång tid att sätta upp men vävninger flyter snabbt på. Sidoprojekten är 30 meter vadmal tillsammans med Adam och Elin men också en tvåändsstickning som ska bli halvvantar.

(Och har skulle det ligga tre bilder, en på bomullsväven halvuppsatt, en på vadmalsvarpflätorna som ringlar sig över golvet och en sista på mig när jag klipper. Internet fungerar lyckligtvis igen efter 1,5 veckas avbrott men tydligen inte så bra att det klarar av bilder…)

Vad för då den närmaste framtiden med sig? Nästa planerade väv är en tunn linneväv med ett droppdrällsmönster från åtminstone 1200-talet. Till helgen far dessutom en full bil ned till Vävmässan i Borås för ett besök där.

Tack för mig den här gången så återkommer jag med bilder när internet vill det.