Veckade kjolar

Imorgon så ska min kör sjunga på allhelgonagudstjänsten i Blackstad och Hallingebergs kyrkor, klädkod svart… Vad äger jag för svarta kläder? Ett par strumpbyxor, en tröja och min folkdräktskjol. Strumpbyxor och tröja var nog inte riktigt det körledaren menade och en kjol som har ett stort sprynd framtill hade känts rätt underligt. Eftersom jag inte blir nöjd med kjolar som jag köper så bestämde jag mig för att sy en helt enkelt. Jag plockade fram mina favoritkjolar för att studera dem närmare och två saker slog mig, de är många och likadana!

  
  Kjolarna på bilden, f.v. Min första veckade kjol, storfavoriteten, som råkade åka för varmt i tvättmaskinen och hamnade som värmande underkjol istället. Den nyaste kjolen gjord av en stuvbit så längden är något kort. Den blommiga kjolen som var den första i bomull i serien, sydde till intervjun för mitt nuvarande jobb och har fått ett tvärgående veck nertill på äldre dagar. Presenten från Elin, hennes gamla medeltidsmantel som nu värmer mig nästan varje dag. Den snyggaste av kjolar som tyvärr är både blekt, sliten och misslyckat påfärgad. Farmors arvegods, den ända med egna fickor, älskar dem! Och till sist den röda 1700-talskjolen som syddes till ett evenemang men som oftast har slingrat sig kring mina ben i den moderna tiden.

Alla är raka stycken som är veckade mot en linning. Det är som en folkdräkt, allt är lika men varierar i färg och lite i material.

Så den svarta kjolen får också bli veckad! I tygförådet på jobbet fanns ett svart tyg. Inte så många val helt enkelt, skönt!

Om tankar kring en vikingadräkt

När man nu har bemödat sig med att väva och färga ett tyg så borde man också ta och sy något av det. I somras när jag planerade min diamantkypertväv så passade jag också på att planera början till en vikingadräkt. Under medeltidsveckan på Gotland köptes de första smyckena in för att det inte skulle finnas någon återvändo. De placerades lockande i min fina svepask på byrån, allt för att lura mig själv till att göra dräkten bärbar snabbt.

Tyvärr är det textila fyndmaterialet i allmänhet skralt från vikingatiden, i synnerhet växtfibermaterial är det ont om, därför är det också svårt att rekonstruera en dräkt från denna tid. Bevarandeförhållanderna är inte så goda på grund av begravningssätt men metaller finns det dock desto mer av och dessa kan göra så att små bitar textilier som legat nära metallen har bevaras eller till och med fossiliserats. Det här ska inte bli någon djupare dykning i arkeologi, det lämnar jag åt andra, men jag vill ändå beskriva förutsättningarna lite för att just återskapa en vikingatida dräkt.

Jag ville återskapa en dräkt tillräckligt rik för att bära smycken och diamantkypert i tunnare kamgarner men ändå inte överdrivet rik. Jag har alltid velat vara ”kvinnan med nyckeln” och eftersom vi just har köpt en gård så passar det ju bra att återskapa en husfru. Jag har valt att lägga fokuset på att snabbt bli färdig då ett av mina stora problem är att jag tänker och planerar så mycket att det aldrig blir något gjort och jag tappar inspirationen. Därför valde jag att lita på min utbildning och inte göra en djupdykning i ett specifikt årtionde eller en specifik plats. Min önskan var också en dräkt som var full av detaljer där det känns att det finns en tänke bakom, en helhet. Dräkten fick också ett färgtema för att ytterligare trycka på helhetskänslan. Färgerna är krapprött och grått med detaljer i vejdeblått, det roliga är att min första historiska dräkt får många år sedan, två stycken medeltidklänningar, var just röd och blå! Här är min pintresboard inför projektet.

Eftersom mitt hantverk är vävning så ville jag såklart att en stor del av dräkten skulle vara handvävd. Den skulle också vara helt handsydd (som faktiskt ingen av mina histioriska dräkter är än så länge, konstigt nog, någonstans finns alltid ett fuskplagg).

Det sägs att man alltid ska bygga en dräkt innefrån och ut, därför började jag också med särken. Det blev en hängselsärk med lös överdel till i ett handvävt linne från Rumänien som legat i garderoben ett tag. Kjorteln är i en diamantkypert som jag vävt och färgat själv, läs här, här och här om projektet, löst sittande med raka stycken och kilar. Hängselklänningen är i en tunn yllekypert från Handelsgillet i en Köstruptolkning, tubformad med rynkor mellan hängslena. Och till sist en fyrkantig mantel i ett rutigt ylle från Medeltidsmode. Jag lyckades faktiskt sy dräkten i just den ordningen! Och jag lovar, det kommer ett inlägg om varje del av dräkten försig framöver.

Nu går den faktisktatt använda! Kjorteln saknar två kilar, hängselkjolen är inte pressad och manteln är inte fållad men jag har burit den! Och jag är nöjd, jag känner mig så fin, nästa steg är att skaffa en fin nyckel till Skedstad som jag också kan har till vikingadräkten (och göra färdigt det ofärdiga förstås *host*).

   

Att färga tyg rött…



Fållning av tyget. Sömmen ska få sitta kvar sen, längst ner på fram- och bakstycket.


Min diamantkypert (som jag skrev om i förra inlägget) skulle bli röd. Jag mätte och mätte tyget flera gånger, det är uppenbarligen väldigt flexibelt i längden, tills dess att jag hittade mina 6,6 m satte saxen i tyget och klippte. Fördelen med ett tyg med skarpa anslutningar som gör det randigt är att det är väldigt lätta att både klippa och sy trådrakt. Jag valde att fålla båda råkanterna på en gång för att tyget inte skulle trasa sig underfärgningen. Hela kjorteln kommer sys med varpgarnet så det gjorde jag även nu och passade på att använda nålen Adam hade gjort till mig vår första jul.

Tyget och krappen lades i blöt samtidigt och fick ligga över natten. Det blev 70% krapp av tygets vikt. (Tyget vägde ett drygt kilo, det är ju bara som ett mjölkpaket!) 

Morgonen därpå var det dags för betning, 14% alun och 8% vinsten. Tyget värmdes successivt upp till 60 grader och lades ner i ca 50 liter lika varmt vatten. (Här har jag skrivit om mitt färgkök.) Under tiden värmdes krappen upp i sitt blötläggningsbad, där gick det tyvärr lite för fort så den började koka efter bara ett par minuter vilket jag inte märkte du jag var upptagen i ett annat rum med att flytta tyget mellan hinkar för att göra det varmare. Krapp förlorar sin rödbetor om den kommer upp över 72 grader, kokandes är definitivt däröver! Jag sänkte temperaturen försiktigt genom att hälla i kallt vatten och behövde inte ha krappen på plattan mer du den höll sig över 60 grader i över en timme. Dumt gjort men energieffektivt! Krappen hade nu blivit destingt brun.



Krapp!

Betningen gick hyfsat snabbt trots det stora badet, det tog inte ens en timme att komma upp i 80 grader och sen var det väldigt lätt att hålla badet där.

När det är dags för färgning så är det en fördel att vattnet i kranen är så varmt så att man bränner sig på det direkt ur kranen (nästan 70 grader) det underlättar både uppvärmning och avsvalningstiden av tyg samt vattenbyte. Grytan är nämligen för stor för att lyfta och hälla ut något, det är nästan tvåpersonersgrepp på den som tom, så jag tömnde ut det mesta av betvattnet med en hink och fyllde på med nytt 60-gradigt vatten. Under tiden fick tyget ligga i betvattnet i ett annat kärl för att hålla sig varmt. Tillslut hade jag i den uppvärmda krappen och rörde om, nu var krappen snarare lilaröd än brun spänningen steg, vilken nyans skulle jag egentligen få? När det då var dags att ha i tyget igen var både tyget och krappen nästan uppe i den temperatur som jag ville färga på, 65 grader, vilket gjorde att det ända jag behövde göra var att hålla temperaturen i en och en halv timme. Var tionde minut kollade jag temperaturen och rörde om försiktigt för att få färgningen jämn.



Vårdag under färgningen!


Röd mat, ett måste när man färgar rött!

Jag är ingen sportfantast men Vasaloppet med allt som är där runtomkring, stämningen, folket, vädret och inte minst räddningspatrullen ligger mig varmt om hjärtat så i år när jag för första gången inte kunde vara där alls på hela veckan så var ljudet från tv-sändningen en självklar följeslagare under färgningen. Ipaden stod på en stol bredvid färgbadet, allt såg rätt komiskt ut, men är man uppvuxen kring spåret så är man! Jag lyckades se systern ett par gånger i räddningspatrullsjackan, redo för att hoppa på scotern om något skulle hända.

Det var en underbar vårdag dessutom, något blåsigt dock, termometern visade 23 grader i solen! Så det blev fika ute.

Åter till färgningen! Ursköljningen tar alltid tid, där är det också viktigt att sänka temperaturen försiktigt. Efter ungefär sex sköljningar tvättade jag tyget  med några droppar diadavin och lät det ligga kvar i tvättvattnet en timme innan jag sköljde det ett par vändor till och avslutade med några droppar ättika i sista sköljvattnet för att återställa pH-värdet. Lagom till de sista strålarna innan solen gick ner bakom ladan hände jag ut tyget i blåsten för att torka det blötaste. Och det såg lovande ut!

Resultatet blev en rosa-röd-orange färg, Emma kallade den för ljust korall, väldigt svårbestämnd färg men definitivt krappfärgad! Så trots att krappen kokade så blev det en röd färg. 

Självklart, som den vävlärare jag är, så var jag nyfiken på hur mycket tyget hade krympt, 1,5-2% på bredden och inget alls på längden, det hade till och med blivit längre… Det kommer med andra ord att räcka till kjorteln så nu är det bara att plocka fram saxen och klippa ut!

Här kommer en bildkavalkad med krappfärgat tyg:













Att väva diamantkypert…

I somras vävde jag ett ylletyg i diamantkypert, tanken är att det ska bli en kjortel till en vikingadräkt. I fynden på Birka är varptätheten hög och ofta dubbelt så tät som inslaget. Så trots att jag inte hittade ett tillräckligt tunt entrådigt garn (det blev ett tvåtrådigt garn istället, vilket åtminstone var ett kamgarn) och därför inte kom upp i de tätaste eller ens medeltätaste tygerna från Birka så behöll jag förhållandet mellan varp och inslag och nådde upp i de grövsta diamantkypertarna från Birka nämligen 20 tr/cm i varpen och 10 inslag/cm.

Trots den lite dåliga bildkvalitén så tycker jag att man här kan se hur varpen (det gråa) är tätare än inslagetoch ligger som själkstygn.

Jag tycker att obalanserade vävar är så vackra, det blir en tredimensionell effekt, som det ligger själkstygn uppepå ett lager trådar. Diamanterna blir inte lika stora åt båda hållen, de är något högre än vad de är breda, men som ni ser inte dubbelt så höga som de är breda vilket de borde vara med tanke på tätheterna. Detta beror på att brytningen i solvning och trampning (autokorrekt ville skriva trampminorna…) inte är lika i varp och inslag, den kommer efter 10 tr i vapen och efter fem i inslaget så romberna är rent matematiskt lika stora åt båda håll.

En annan sak som slår en när man står där med sitt tyg är att det på håll inte är diamanterna som syns utan ränderna som uppstå vid den skarpa anslutningen.

Här syns ränderna som uppstår vid den skarpa anslutningen tydligt lite längre bort i bilden men på nära håll syns diamanterna mest. Dessutom är det en härlig bild på allt tyg!


Det blev drygt elva meter tyg på 55 centimeters bredd, vilket tog mig drygt 30 timmar att väva. Uppsättningen tog 15 timmar så med en timlön på 300kr före skatt är mitt tyg värt ca 1400 kr/m, det är rätt ofattbart! Att bestämma hur jag skulle färga det  och klippa till det har därför tagit tid men med en deadline på 18:e april så gick det tillslut inte att skjuta upp längre.

Numera så gör jag alla mina väsedlar, skisser och tygutlägg i en bok som Alba gjorde till mig för många år sedan, den har nämligen bade raniga, rutiga och blanka papper samt notblad, ytterst praktiskt! Så jag har alltid allt nära till hands när jag ska ta upp ett projekt som legat nere eller ska börja på något nytt och undrar hur jag gjorde tidigare.

Att bygga ett färgkök…

Vår enkla lilla tvättstuga har fått duga till mycket, diskstation under midsommarfirande, trädgårdkök med både grovskrubbning av grönsaker och såning för förkultivering, blötläggning av all linnetvätt och nyvävda tyger och nu även färgkök.

När man måste färga så måste man då kan man inte vänta på sommar och sol eller leta reda på ett ordentligt färgkök. Då får man bygga om tvättstugan helt enkelt!

Drygt ett kilo tyg ska färgas vilket innebär ca 40-50 liter vatten, en tygnd som bör fördelas över ett par plattor.

Sjukt stora grytor på plattor.

Ibland är det bra att ha en vedbod där man samlar på sid en massa konstiga saker. För att plastgolvet inte ska bli för varmt under färgningen behövde jaga nämligen bygga en luftspalt och då kom den gamla grillen från i midsommars fint till pass. Där fanns till och med några bitar som kunde passa som lock till grytorna!

Midsommargrillen för återanvändning.

Färgköket ihopbyggt!
Luftspalten under plattorna.

Då var det färdigbyggt! Nu är det bara att vänta på att tyget och krappen blir ordentligt blöta. Imorgon är mitt gråa tyg rött.

Tyg under blötläggning.

Min praktik på Nordiska museet

Att jag inte har uppdaterat här på ett tag beror på jag har haft fullt upp, jag har nämligen haft praktik på Nordiska museet i Stockholm.

Nordiska_museet_fasad_mot_väst_2012

I drygt tio veckor assisterade jag Anna-Karin Jobs Arnberg, chef för intendentsektionen samt sakkunnig om folklig textil, i allt hennes arbete från möten om framtida utställningar till efterforskning om föremål i samlingarna. Det var helt enkelt fantastiskt! Jag fick en insikt i den gigantiska organisationsapparat som Nordiska är samtidigt som jag och Anna-Karin kunde nörda ner oss i hur någonting var vävt eller hur något annat hade använts.

Under min tid på museet fick jag bland annat hjälpa till att utforma en del av den nya hemsidan som öppnade igår, nämligen sidan om folklig dräktkultur. Den tar bland annat upp viktiga begrepp kring ämnet, mindre artiklar om band och broderier men har även en avdelning som innehåller dräktakvareller förvarade i Nordiska museets arkiv. Att dessa akvareller samt de akvarellerade katalogkorten från museets tidiga år är digitaliserade ger en fantastisk och färgsprakande möjlighet att uppleva dessa unika bilder på nära håll. För tillfället ligger det bara sex platser uppe men det finns mycket mer material så det lär komma fler framöver. (Att det är två platser från Dalarna med nu i början är nog mitt fel,  Leksand var den som gjordes först av allt men Anna-Karin ville ändå att jag skulle göra färdigt Mora innan jag slutade, så klaga inte på Nordiska där.) Jag har både fått göra efterforskningar kring konstnärerna och dräkterna på bilderna men även suttit med som rådgivare i möten om själva designen och känner mig ganska nöjd med slutresultatet.

Jag fick även möjligheten att följa en del av förarbetet till en utställning om ränder som öppnar till hösten, i det arbetet tog jag främst del i urvalet av föremål vilket gav mig chansen att se förmålsmagasin inifrån. Det var förstås alldeles alldeles underbart! Ränder efter ränder efter ränder, tillslut hittade vi de ränder vi var ute efter men på vägen flög något lokalromantiskt i mig och jag passade på att titta närmare på en randig bod. Boden är daterad till sent 1700-tal och är i det fantastiska tyget blommerad kalmink (läs mer om den på digitalt museum). Den är insamlad i samband med den etnologiska fältundersökningen av Gruddbo på Sollerön 1937, så historiens vingslag hördes flera gånger om.

På håll följde jag också arbetet med folkhemslägenheten som sakta byggdes upp i museet och även där fick jag hjälpa lite grann (ett pussel har jag byggt ihop tillsammans med en annan praktikant). Lägenheten öppnar den 23/5 så passa på att gå dit om du är i närheten!

Så, efter tio veckor med arbete, rutin och glans i Nordiska museets salar är jag åter tillbaka i studentlägenheten, böckerna och vardagen, men jag anar nya äventyr bortom horisonten!

Utställningar och vävar

Häromdagen damp en postavi ner på hallgolvet, genast sprang jag iväg till ica med avin i handen för att hämta ut mitt paket. Paketet var från Dalarnas museeum, äntligen är mina halvyllen tillbaka i min ägo och snart ska de förvandlas från tyg till livstycken. Utställningen på Dalarnas museum är alltså slut och likaså den på Nordiska museet men vävarna från Nordiska fick åka vidare på visit till Varberg.

 

Utställningen jag+vävning=sant pågår under oktober och november (Sätergläntans vävar är endast där nu i oktober) där kan man på Hamnmagasinet i Varberg få se en massa fantastiska vävar men också lyssna på föredrag eller delta i workshops. Vernissaget var den 6 oktober och dit var bland annat jag inbjuden för att tala. Att stå på en stol och prata in i en vägg var ett helt nytt sätt för mig att prata på, skämt åsido, det var så mycket folk att en stol verkligen behövdes för att fler än de allra närmaste skulle se talaren, engagemanget för vävning är stort! Efteråt höll vi Sätergläntingar (jag, Adam och vår lärare Marie) intill de blåvita vävarna och svarade på många frågor kring skolan och de olika vävarna.

Om ytterligare några veckor är även utställningen i Varberg slut och då fylls vår lägenhet av blåvitt damm när vävarna kommer hem. Men varför vänta med dammet tills dess? I vävstolen sitter nu en blå och oblekt linvarp som sakta men säkert förvandlas till ett halvt dussin handdukar.

Sommar på Skansen och ännu ett år i Uppsala

Min sommar har präglats av pendeltåg och timmerhus, jag har jobbat som museipedagog på Skansen. I juni och juli var mitt skansliga hem Älvrosgården, en fin, timmrad gård mitt på Skansen med mycket besökare och långa öppettider, medan min världsliga bostad var hos några vänner i Upplands Väsby. Pendelavståndet blev förstås hemskt långt men det trevliga sällskapet både hemma och på jobbet  lättade upp det hela.

Besökarna kom till Älvrosgården med ojämna mellanrum beroende på dag och väder, en solig tisdag till exempel hann jag ibland inte ta ett andetag på flera timmar (Allsång på Skansen) medan jag en  regnig måndag kunde ägna ganska långa stunder åt hantverk och studiematerial kring huset.

I Älvrosgården fanns under sommaren en väv uppsatt. En underbreda, som det heter på svenska, alltså en ”trasmatta” fast helt i linne och som ett slags lakan till sängen. Skansen har på sin hemsida en plats för hantverk och slöjd på Skansen, där man kan gå in för att få mer information vad som finns och händer kring detta. Där finns även en film om vävning, just från Älvrosgården, med mig som vävare.

I augusti befann jag mig i fäboden, där gjorde vi ostar, smör och messmör i mängder. Det blev mycket diskande, eldande och sotiga förkläden men det gav en helt annan ingång till samtal då det väckte många människors nyfikenhet. Många stod förundrade i dörröppningen men kom gärna in och satte sig när vi bjöd in dem. Efter en stunds samtal i den rökiga stugan med solen strilande ner genom rökhålet dök messmöret upp på en bit tunbröd och bjöds ut till besökarna. Allting var väldigt pittoreskt.

På vägen hem kändes det dock att huvudet varit nedböjt hela dagen för att undvika de låga takbjälkarna och dörröppningarna, att armarna burit många liter vatten i konstiga vinklar och att ögonen var trötta av all röken. Men trots alla mödor var det fantastiskt att få jobba med kroppen och museipadagogik på samma gång, något jag känner att jag trivs med och gärna gör igen.

I skrivande stund sitter jag åter i lägenheten i Uppsala med en hög böcker vid min sida men denna gång är det inte textilen som studeras utan etnologi, ”läran om folket”. Det är ett nytt och spännande område med många tankar om människan, kultur och historia som kommer sysselsätta mina tankar under hösten.

 

En alldeles egen 1400-talsdräkt

Jag vill så gärna göra en historisk dräkt utifrån bildmaterial någon gång. Jag vill också göra nya kläder att bära när min kör har konsert. Och någon gång skulle jag vilja reenacta vävare. Det kanske går att kompinera? Jag vill försöka i alla fall.

Här är en bild från Schachzabelbuch, 1467, på just en vävare och hans verkstad, (Är inte vävaren lite lik Adam?), hämtad från denna fantasiska hemsida. Där man just kan gå in och kolla på detaljer i bilder, vävstolar, eller skor eller vad man nu är ute efter.

Så, jag skulle vilja göra den dräkten som kvinnan har på sig men hur går jag vidare nu. Är det någon som har tips på hur man bygger upp en dräkt utifrån en bild? Finns det fler bilder från samma tid och område där man ser andra plagg? Andra saker jag funderar på är färg, mönster, dräktdetaljer, underklänningen och särkens utseende, bra tyger. Alla tips välkomnas.

 

Dagens fynd

Idag tog jag med mig en femhundring och några vänner och for på loppis i Täby. ”Sveriges störtsa backluckeloppis” erbjöd ett ganska vanligt loppisutbud men vi fyndade ändå en masa fina saker; en av flottans jackor, en ryssjal, en randig klänning, en randig kjol, ett rutigt tyg, en uppsättning stickor, ett par stickor i ben, en barnjacka, en fånig pälsmössa, en matlåda, ett mönster till underkjol, några knappar och ett par nya kardor! Övriga sällskapet fyndade bland annat en näverkont och ett krassefår. 😛 En lyckad dag helt enkelt!