…å så var det bara storlängtan kvar!

Vävning av linne, två händer skickar skytteln emellan sig.

I höstas satte jag och min sambo upp en 14 m lång linnevarp till skjortor, särkar och en del annat man kan behöva. Mer om det kan ni läsa på Adams hemsida i andra halvan av inlägget om vävning.

Nu har vi snart vävt färdigt! Glahålet kom nyss i dagen, det är när det på slutet blir glipor i varpen så att bommen tittar fram. På vissa ställen heter det att man får se “nakna gubben”, då varpbommen mer och mer kläs av. Mer om detta i Vävskrock av Carl-Herman Tillhagen. I nämnda bok berättas det också om “storlängtan” vilket är den sista biten av väven, när varpen har lämnat bommen. Denna bit lär vara bland det jobbigaste, tillsammans med den första biten, och Tillhagen skriver:

Det var en gång en pojke som skulle gifta sej. Mor hans som ju väl visste, hur svårt det är att välja hustru, ville därför hjälpa honom med valet. Då det första fruämmnet kom på besök, sa hon till flickan:
-Ja, jag ska hjälpa dej att väva, men jag vill bara ta hand om första sträcka och sista släppa.
-Äsch, va I säg! Kan jag väva allt annat, så kan ja väl väva dä mä! svarte jäntan.
Men gumman sa till pojken sin:
-Den ska du inte ta! För hon har inte mycket vävt i sina dar!
Så kom en annan flicka och gumman sa som förut:
-Jag ska gärna hjälpa dej, men bara mä första räcka å sista släppa.
– Tack ska I ha, mor! Dä vore den bästa hjälp I kan ge mej!
-Den ska du ta! sa gumman till sonen. Hon vet vad väva vill säja!

Och där är vi alltså nu med bara det jobbigaste kvar av vävningen, där man längtar mest till att det är klart. Trådarna börjar hänga och bli ojämnt spända och själet blir bara mindre och trögare men snart är väven nedklippt och då ska väl en ny väv in i vävstolen. I det färdigvävda tyget ska trådar som gått av fästas och början och slutet ska kastas så att vi sedan kan tvätta tyget. Efter det kommer den allra läskigaste biten, att klippa i tyget…

Gångkläder i bouppteckningar

Dokument från 1845. "Den aflidnes gångkläder. En blå klädes tröja..." osv.

Nu har arbetet med min C-uppsats i textilvetemskap börjat och här följer en kort presentation av den.

Jag ska använda mig av bouppteckningar och på så vis undersköka vad folket i vissa byar i Mora socken ägde vid sin död. Jag har valt att göra tre nedslag, 1845, 1870 och 1905. Det jag ska titta på är dräkten, i uppteckningarna ofta benämnd gångkläder, och hur den förändras under perioden. Både i vad som är medtaget och inte men förstås också modedräkt kontra “folkdräkt”.

På landsarkivet i Uppsala finns de handlingar jag är intresserad av, så dit gick jag innan jul för att fotografera. Det blev över 300 bilder på ca 130 poster. Efter det så har jag fört in bouppteckningarna i ett eget invetarie med nummer på varje bild som är kopplat till en post i ett exel-dokument. I dokumentet är det infört bla. namn, uppteckningsdatum, by och omfattning på uppteckningen.

Del av Eric Anders Son från Utmedlands gångkläder vid hans död 1845.

Jag insåg förstås att materialet var lite stort och valde då att inrikta mig på tre byar, Vinäs, Vika och Utmadland. Då krympte antalet uppteckningar till ca 60 poster och jag slapp tex. ta med handlare Carl Bergqvist med en uppteckning på 61 sidor.

Det senaste som är gjort nu är att jag har skrivit in allas gångkläder i en tabell för att få det hela lite mer överskådligt. Där kan jag tillexempel se att “jaha, 1845 är det 15 män som har gjort bouppteckningar av dem äger alla utom tre minst ett lifstycke (idag benämnt väst). Det är totalt 19 lifstycken detta år varav 9 är blå, ett är vitt och ett är grön.” osv. Sen ska jag diskutera detta tex. mot att dagens dräkt har en grön väst. Vi får helt enkelt se vart jag hamnar.

Jag tänker fortsätta att skriva om uppsatsen. Om ni har några funderingar kring materialet eller uppsatsen i övrigt så är ni välkomna att ställa dem.

Påökning bland redskapen!

När jag satt med två morakullor och åt lunch idag kom Björn springande och sa att utbildningen Textilthantverk, som tyvärr har lagt ner, sålde ut sitt garn. Vi slängde ner våra virkningar i väskorna och sprang upp för trappan, det måste ha sett väldigt roligt ut.

De sålde inte bara garn utan även vävstolar, spinnrockar och en hel del annat kul.

Så det blev:
En 150 cm bred kontramarch-vävstol
En 120 cm bred kontramarch-vävstol med dragrustning
Ett par kardor
2 kg entrådigt ullgarn (till en vadmalsväv hade jag tänkt)
Drygt 500 g entrådigt lingarn
En bunt rörskedar
och några böcker.

Som om vi inte redan har 2 vävstolar, 2 bandvävstolar, 1 spinnrock, 1 härvel, en stor hög med skedar och en hel del annat. Jag kanske helt enkelt borde skaffa mig ett matchande hus.